bra start på semestern
Semestern kunde närstan inte börja bättre. Jag har firat min fars födelsedag. På firandet fick jag träffa några släktingar på min fars sida som jag i och för sig har träffat några gånger de senaste tio åren men vi fick nu tillfälle att prata. Det var fantastiskt kul att bli uppdaterad kring dom och mina övriga släktingar. Lite extra kul var det också att jag hade med mig min dotter Sanna som de inte har träffat många gånger de senaste tio åren. Hon fick höra den ena historien efter den andra när de pratade om gamla historiska ögonblick. Jag blir också så stolt över Sanna som var så artig, trevlig och social. Det är eventuellt något som är självklart men det värmer i ett gammalt faders hjärta som mitt. Stoltheten vet inga gränser i ögonblick som denna kväll.
Vi bjöds förövrigt på mycket god mat och när jag skulle gå berättade min far att jag skulle få låna en bok om Gremyr.
Gremyr heter eller kanske snarare hette ett område (runt Ektorp) där min pappa med familj växte upp. Det var pricken över i:et att jag fick låna den boken där jag kan fördjupa mig historiskt i min fars omgivningar. Jag älskar ju historia och ännu bättre, att läsa om min släkt och hur deras omgivning såg ut i dess samtid, that`s just too good to be true!
cirkeln är sluten!
När jag var liten, eller egentligen mindre (jag är ju ingen jätte även i vuxen ålder) , hur som helst när jag var yngre så tillbringade jag mina somrar på två ställen på Gotland. Min mor och far var skilda och bådas nya "kärlekar" var märkligt nog gotlänningar. Min styvfar hade en sommarstuga i Gnisvärd (Tofta) där jag brukade tillbringa den största delen av mitt sommarlov. Ett hus nere vid stranden där jag upplevt fantastiska somrar både som ung och äldre. Gnisvärd är mitt absoluta smultronställe på jorden.
Två veckor under sommarlovet var jag hos min far. Han och hans gotländska fru vistades på andra sidan ön, i Lau, inte långt i från När (Ainbusk singers kommer fö därifrån). Vi brukade tillbringa en del tid i min styvors stuga vid fiskelägret Nabben. Det är också ett fantastiskt ställe på jorden!
Jag brukar varje sommar besöka Gnisvärd, så även i år men nu i sommar ska jag och min familj även bo i två st fiskebodar just i När. Det känns som att cirkeln är sluten på något sätt. För första gången på 29 år kommer jag tillbringa semestern på de två olika ställena på Gotland. En märklig men härlig känsla. Jag är nog en nostalgiker för även när jag är glad och upplever en härlig känsla så kan jag känna ett visst vemod när jag upplever gamla minnen och framför allt när jag räknar tillbaka hur lång tid sedan det var som en del saker hände.
Till alla som inte varit på Gotland, åk dit! Det är en fantastik ö som måste upplevas! Det finns bara ett fel, det är åt helvete för dyrt att åka färjan dit och hyra stuga men tälta vetja.
fågelskräck
Min käre far har nog utvecklat en fågelskräck efter att ha varit fågelvakt till vänner när de åkt på semester. Det har inte slutat bra. Riktigt dåligt faktiskt. Så dåligt som det nu möjligtvis kan gå. Båda gångerna har fåglarna dött!
Ironsikt nog är det min fars stora empatiska förmåga som resulterat i dödsfallen. Den första gången druknade fågeln. När min pappa skulle ge fågeln mat och vatten så tänkte han att fågeln kanske ville flyga fritt. Det är väl alla fåglars dröm och så fick det bli. Den lilla pippin flög fritt i huset under en stund. När den bestämde sig för att sätta sig på ett glas fyllt av saft så missbedömde fågeln avståndet (taskig perception?) till glasets kant så han dök rakt mer i saften och druknade.
Den andra gången han var fågelvakt så var det till en annan familj, av förklarliga skäl. Även denna gång fick fågeln flyga omkring i rummet den bodde i. Ganska snart efter "frisläppandet" så visade sig att fågeln flög huller om buller i rummet och till slut flög den rakt in i ett fisknät som satt på väggen. Den trasslade in sig så pass så att vingarna bröts. En fågel utan vingar funkar ju inte så den fick komma till himmelen fortast möjligt.
Ett tipps till alla fågelägare är att ge tydliga instruktioner om vad ni förväntar er om ni tillkallar fågelvakt. Det är uppenbarligen inte helt säkert att släppa ovana flyfän fria! För alla djurvänner (som jag dock själv är!) och som tycker denna historia är hemsk kan jag bara instämma men det sägs dock att man får skämta om allt möjligt numera och jag tycker historien är lite kul men också väldigt dråplig!
Inressant forskning! (not)
I morse läste dag något mycket intressant på text tv. Svensken har minst tålamod av folken i Norden! Redan efter elva minuter och tio sekunder blir genomsnittssvensken irriterad över att någon annan är försenad till en träff. En svensk spenderar i genomsnitt tre timmar i veckan på att vänta.
Norrmännen får också vänta i genomsnitt tre timmar men de står ut två minuter längre innan de blir irriterade på en försenad person. Danskarna klarar ytterligare en minut.
När jag först läste detta tänkte jag att det måste vara ett skämt. För det första undrar jag hur de fått fram resultaten. Har varje person sagt "exakt nu börjar känna mig aningen irriterad" medan någon har stått med tidtagarur bredvid? Eller har elekroder kopplats till hjärnan som påvisar när irritation uppstår? Hmm....
Jag funderar också på hur resultatet skulle sett ut om man valt ett annat ämne. Typ att bli irriterade över skrikande bebisar eller tjattrande sambos eller något annat. Då kanske svenskar skulle ligga två minuter före eller efter våra grannländer? Vart tog förövrigt Finland och Island vägen? De länderna nämndes inte. Finnarna kanske inte äger något tålamod allsmedan Islänningarna har ett sånt tålamod att de fortfarande sitter kvar med elektroder på huvudet medan undersökningsföretaget gått hem för två dagar sedan? Man vet aldrig!
Är det globalt genomsnittligt bra att ha tålamod i elva minuter? Antagligen inte eftersom det står att svenskar "bara" har tålamod i elva minuter men hur är det då jämfört med befolkningen i Indonesien eller Brasilien? Det vore intressant att få reda på!!
Jag funderar också vad sådan här forskning har för nytta? Är det för att vi ska lära oss få bättre tålamod? Kanske går det att arbeta fram en bra metod för det ändamålet. Kanske är det klockindustrin som ligger bakom undersökningen då de tycker att fler svenskar ska köpa en klocka (eller mer avancerad sådan) så att vi svenskar bättre passar tiden och antalet irritationsminuter reduceras därmed!
Nja, nästa uppdrag för undersökningföretaget borde vara att undersöka hur lång tid det tar för varje lands befolkning att bli irriterad över sådana här fullständigt meningslösa undersökningar.
Jag tycker att det vore mer intressant att undersöka andra saker som typ, funktionshinder eller inlärning. Det finns ju mängder av områden där forskning saknas men där resultaten kan påverka var insatserna sätts in i vårt land.
Norrmännen får också vänta i genomsnitt tre timmar men de står ut två minuter längre innan de blir irriterade på en försenad person. Danskarna klarar ytterligare en minut.
När jag först läste detta tänkte jag att det måste vara ett skämt. För det första undrar jag hur de fått fram resultaten. Har varje person sagt "exakt nu börjar känna mig aningen irriterad" medan någon har stått med tidtagarur bredvid? Eller har elekroder kopplats till hjärnan som påvisar när irritation uppstår? Hmm....
Jag funderar också på hur resultatet skulle sett ut om man valt ett annat ämne. Typ att bli irriterade över skrikande bebisar eller tjattrande sambos eller något annat. Då kanske svenskar skulle ligga två minuter före eller efter våra grannländer? Vart tog förövrigt Finland och Island vägen? De länderna nämndes inte. Finnarna kanske inte äger något tålamod allsmedan Islänningarna har ett sånt tålamod att de fortfarande sitter kvar med elektroder på huvudet medan undersökningsföretaget gått hem för två dagar sedan? Man vet aldrig!
Är det globalt genomsnittligt bra att ha tålamod i elva minuter? Antagligen inte eftersom det står att svenskar "bara" har tålamod i elva minuter men hur är det då jämfört med befolkningen i Indonesien eller Brasilien? Det vore intressant att få reda på!!
Jag funderar också vad sådan här forskning har för nytta? Är det för att vi ska lära oss få bättre tålamod? Kanske går det att arbeta fram en bra metod för det ändamålet. Kanske är det klockindustrin som ligger bakom undersökningen då de tycker att fler svenskar ska köpa en klocka (eller mer avancerad sådan) så att vi svenskar bättre passar tiden och antalet irritationsminuter reduceras därmed!
Nja, nästa uppdrag för undersökningföretaget borde vara att undersöka hur lång tid det tar för varje lands befolkning att bli irriterad över sådana här fullständigt meningslösa undersökningar.
Jag tycker att det vore mer intressant att undersöka andra saker som typ, funktionshinder eller inlärning. Det finns ju mängder av områden där forskning saknas men där resultaten kan påverka var insatserna sätts in i vårt land.
Michael Jackson!
Jag är absolut inget fan av Michael Jackson och har aldrig varit men givetvis dök nyheten av hans bortgång upp som en smärre chock, eller egentligen inte! Jag var tvungen att vänta några dagar för att kunna skriva det här inlägget för egentligen visste jag inte vad jag tyckte om Mr Jackson.
Nu har jag funderat färdigt ! Jag tycker absolut att han är en ikon. Det har inte att göra med vilken musik jag gillar eller inte. Jag gillar inte heller Elvis som jag också tycker är en annan ikon, Michael Jackson var nyskapande och så otroligt stor och populär i tiotalet år och det tillsammans med hans album Thriller, som slår alla försäljnings rekord avgör hans storhet.
Tyvärr förknippas han med en del sorgliga historier kring plastik operationer och pedofeli. Jag tror att en männsika med hans uppväxt löper stor risk att få framtida skador och mèn. Oavsett sanningen bakom alla rubriker har jag svårt att se att Michael Jackson någonsin skulle kunna komma tillbaka som artist. Han var nog dessvärre over and out som artist men jag kan absolut inte förneka hans storhet som artist /vare sig jag tyckte om honom eller ej). Han var en av de absolut största ever!
När nyheten om hans bortgång kom så kom den som en slags minichock men ganska snart efteråt när jag tänker tillbaka på hans livsöde så är det inte så märkligt att han dör av hjärtinfarkt. Han var och har säker varit olycklig till både kropp och själ hur många år som helst! Sådant tar på krafterna. Med största sannolikhet åt han väl även mediciner som säkert förvärrade hans hälsa.
Jag kan tycka att det var en sorglig stund när dog men samtidigt vet jag inte hur stora chanserna till ett fortsatt värdigt liv hade varit. Troligtvis ytterst små och då vet jag ärligt talat inte vad som är bäst. Jag kommer ända minnas hans låtar som blivit superhits, hans moonwalk och hans lysande video i black or white!
motorolja och hårmousse!
Nu har jag åter kommit på två komiska händelser ur mitt liv, Båda hände samma dag för 20 år sen, typ. Det var då, för 20 år sen, typ som shotsen hade introducerats i Sverige med makalös effekt. Jag var ju givetvis tvungen att testa och gjorde det i baksätet på en bil. Det var min gode vän som bjöd mig på den nya varan som verkade intressant men eftersom vi skulle till både Biltema och Ikea tvekade jag en aning innan jag bestämde mig för att inte vara så himla svensk. Jag tog två shots men utan större effekt mer än att jag troligtvis luktade shots.
På biltema handlade jag motorolja och lite annat smått och gott. På Ikea strosade jag mest omkring. Jag bar motoroljan i en plastpåse inne på Ikea och av någon konstig anledning så tappade jag greppet om påsen vid ett tillfälle. Jag noterade knappt händelsen utan vi strosade vidare på Ikea. Efter en stund började jag känna att jag halkade omkring och såg att mina sulor var täckta av motorolja. Jag tittade då bakåt och såg droppar av oljan säkert ett femtiotal meter bakom mig. Jag kunde se exakt vart jag hade gått och såg även att det fans fler än jag som halkade omkring på golvet. De såg INTE glada ut! Jag blev lite nervös och kilade raskt ut med min plastpåse.
När vi var klara visade det sig att vi skulle på ett födelsedags kalas. Inte en fest, utan ett kalas med jordgubbstårta. Det var min gode vän, vår förare som fick en impuls och ville fira någon kompis eller var det var. Jag tyckte att det var aningen pinsamt eftersom jag och min andra kompis hade druckit shots men låt gå tänkte jag. Jag ska inte vara så himla svensk. Jag såg till att ställa mina oljedränkta skor i trappuppgången! Efter att ha hälsat på alla gästerna så kilade jag in på toan. Jag tänkte tjyva lite tandkräm för att bli av med min eventuella shotslukt. Uppe på badrumsskåpet såg jag en tandkramstub. Det var av en ny variant som jag någon vecka tidigare sett på reklam. En sådan som ser ut som en (spray") flaska och som man kan ställa upp. Den var på den tiden helt ny på marknaden. Fine tänkte jag , här är de moderna! Den provar jag, öppnar munnen, trycker på knappen och ut kommer hårmousse som snabbt som fanken fyller hela munnen så att jag får en hostattack. Just i det ögonblicket önskade jag att någon sett hur det såg ut, eftersom jag vet att man inte får låna andras saker på toan men ändå händer det :- ) och när det händer så händer just detta också. Kanske var det guds straff, who knows!?
Det tog mig en bra stund att få bort moussehelvetet ur munnen i alla falloch jag luktade nog en blandning av shots och mousse när jag kom ut till gästerna. Jordgubbstårtan smakade musse och likaså kaffet.
Det måste varit guds straff.
På biltema handlade jag motorolja och lite annat smått och gott. På Ikea strosade jag mest omkring. Jag bar motoroljan i en plastpåse inne på Ikea och av någon konstig anledning så tappade jag greppet om påsen vid ett tillfälle. Jag noterade knappt händelsen utan vi strosade vidare på Ikea. Efter en stund började jag känna att jag halkade omkring och såg att mina sulor var täckta av motorolja. Jag tittade då bakåt och såg droppar av oljan säkert ett femtiotal meter bakom mig. Jag kunde se exakt vart jag hade gått och såg även att det fans fler än jag som halkade omkring på golvet. De såg INTE glada ut! Jag blev lite nervös och kilade raskt ut med min plastpåse.
När vi var klara visade det sig att vi skulle på ett födelsedags kalas. Inte en fest, utan ett kalas med jordgubbstårta. Det var min gode vän, vår förare som fick en impuls och ville fira någon kompis eller var det var. Jag tyckte att det var aningen pinsamt eftersom jag och min andra kompis hade druckit shots men låt gå tänkte jag. Jag ska inte vara så himla svensk. Jag såg till att ställa mina oljedränkta skor i trappuppgången! Efter att ha hälsat på alla gästerna så kilade jag in på toan. Jag tänkte tjyva lite tandkräm för att bli av med min eventuella shotslukt. Uppe på badrumsskåpet såg jag en tandkramstub. Det var av en ny variant som jag någon vecka tidigare sett på reklam. En sådan som ser ut som en (spray") flaska och som man kan ställa upp. Den var på den tiden helt ny på marknaden. Fine tänkte jag , här är de moderna! Den provar jag, öppnar munnen, trycker på knappen och ut kommer hårmousse som snabbt som fanken fyller hela munnen så att jag får en hostattack. Just i det ögonblicket önskade jag att någon sett hur det såg ut, eftersom jag vet att man inte får låna andras saker på toan men ändå händer det :- ) och när det händer så händer just detta också. Kanske var det guds straff, who knows!?
Det tog mig en bra stund att få bort moussehelvetet ur munnen i alla falloch jag luktade nog en blandning av shots och mousse när jag kom ut till gästerna. Jordgubbstårtan smakade musse och likaså kaffet.
Det måste varit guds straff.
Vad vore livet utan arenor?
Jag måste krypa till korset och berätta att jag har ett litet udda intresse. Jag har haft det sedan jag började bli medveten. Det handlar om arenor. I huvudsak fotbollsarenor men även andra arenor skapar en pulshöjande effekt hos mig.
Lyssna bara till Ryavallen, Eyravallen, Idrottsparken, Kopparvallen, Domnarsvallen ,den känner du ju till eller hur E :-)
Nya Ullevi, Råsunda, Värendsvallen. Listan kan göras hur lång som helst och vårt avlånga land är fyllt av gobitar.
Jag vet inte hur det kommer sig att jag tycker att arenor är intressanta men det spelar mindre roll för jag myser av dom och ibland händer det roliga saker även kring detta intresse. Det var en sommardag för några år sedan när min sambo och jag var på Liseberg. Där ligger den mysiga Lisebergshallen. I hallen pågick en trädgårdsmässa och vi gick in dit för ett besök. Cecilia tittade på blommor och undrade vad jag höll på med när jag tittade runt i hallen. Jag var tvungen att berätta som det var. Jag inventerade Lisebergshallen och "kände in" alla evenemang som har varit där genom åren, typ melodifestivaler och Redbergslids matcher. Funderade vidare på hur många åskådare hallen kunde ta in osv. Blommor då, helt ointressant. Cecilia skakade på huvudet och jag vet att det är ett udda intresse men det tar inte över i mitt liv, är ganska ofarligt och jag gör inga tvångsmässiga handlingar kring arenatänkandet.
Lyssnar bara till Fredriksskans..., visst är det vackert. Den ligger i Kalmar och tar in 12 000 personer :-), ungefär!
Lyssna bara till Ryavallen, Eyravallen, Idrottsparken, Kopparvallen, Domnarsvallen ,den känner du ju till eller hur E :-)
Nya Ullevi, Råsunda, Värendsvallen. Listan kan göras hur lång som helst och vårt avlånga land är fyllt av gobitar.
Jag vet inte hur det kommer sig att jag tycker att arenor är intressanta men det spelar mindre roll för jag myser av dom och ibland händer det roliga saker även kring detta intresse. Det var en sommardag för några år sedan när min sambo och jag var på Liseberg. Där ligger den mysiga Lisebergshallen. I hallen pågick en trädgårdsmässa och vi gick in dit för ett besök. Cecilia tittade på blommor och undrade vad jag höll på med när jag tittade runt i hallen. Jag var tvungen att berätta som det var. Jag inventerade Lisebergshallen och "kände in" alla evenemang som har varit där genom åren, typ melodifestivaler och Redbergslids matcher. Funderade vidare på hur många åskådare hallen kunde ta in osv. Blommor då, helt ointressant. Cecilia skakade på huvudet och jag vet att det är ett udda intresse men det tar inte över i mitt liv, är ganska ofarligt och jag gör inga tvångsmässiga handlingar kring arenatänkandet.
Lyssnar bara till Fredriksskans..., visst är det vackert. Den ligger i Kalmar och tar in 12 000 personer :-), ungefär!
Vilken skitdag!
I går var en riktig skitdag. Först och främst regnade det och även fast det var välbehövligt för vår natur så sänktes humöret. Jag var på ett katastrofalt möte på jobbet där de som jobbade kring en funktionhindrad person var så pass oprofesionella så att de borde skämmas. Det är ju tyvärr så att de inte har vett att skämmas eftersom de inte vet bättre. Som Gunilla Gerland själv har sagt "-man vet inte mer än man vet". Kan man inget om förhållningssätt gentemot människor, har annorlunda och icke passande värderingar eller kanske inte kan stava till ordet psykologi så innebär det stor risk för att personer är rent olämpliga att arbeta med människor. Åtminstonne männsikor som är i beroende ställning, Jag lider av oprofesionella människor, speciellt när det går så långt att de kränker andra :-(
Efter det katastrofala mötet körde jag till kontoret. På väg dit kom en ungdom cyklande rakt över gatan och han struntade fullkomligt i att jag höll på att köra på honom. Jag blev irriterad och en smula förbannad. Men bet ihop och tänkte inte få ett sammanbrott ala Michael Douglas i filmen Falling down.
Väl framme på kontoret blev jag aningen piggare men det förbannade kafffefiltret vek sig vilket gjorde att jag inte hann att dricka kaffe. När jag sedan sätter mig i bilen så kommer en unge i 9-10 års åldern cyklande på gatan, inne i sta`n utan cykelhjälm. Jag känner att jag börjar att bubbla av frustration att jag att mitt usla humör höll på att göra något med mig. Jag hade lust att skrika till ungen -" sätt på dig hjälm för i helvete!" Hade deras föräldrar varit i närheten hade jag velat säga samma sak. Kanske hade det liknat en mindre variant av Falling down. Jag gjorde det dock inte utan jag bet ihop och inrättade mig i ledet av att inte få ett utbrott.
Dagen avslutades dock med ett glädjebesked, IFK vann över Åtvid med 2-0. Tack IFKf ör att ni kompenserade min dag och såg till att inte bli katastrofal utan den blev "bara". en skitdag . Tur är det väl ändå att skitdagarna finns för då uppskattar jag ju de andra så mycket mer (som Kaj pollack säkert skulle sagt) I morgon är en annan dag som tur är och den kommer bli superbra, hurtigt va?
Efter det katastrofala mötet körde jag till kontoret. På väg dit kom en ungdom cyklande rakt över gatan och han struntade fullkomligt i att jag höll på att köra på honom. Jag blev irriterad och en smula förbannad. Men bet ihop och tänkte inte få ett sammanbrott ala Michael Douglas i filmen Falling down.
Väl framme på kontoret blev jag aningen piggare men det förbannade kafffefiltret vek sig vilket gjorde att jag inte hann att dricka kaffe. När jag sedan sätter mig i bilen så kommer en unge i 9-10 års åldern cyklande på gatan, inne i sta`n utan cykelhjälm. Jag känner att jag börjar att bubbla av frustration att jag att mitt usla humör höll på att göra något med mig. Jag hade lust att skrika till ungen -" sätt på dig hjälm för i helvete!" Hade deras föräldrar varit i närheten hade jag velat säga samma sak. Kanske hade det liknat en mindre variant av Falling down. Jag gjorde det dock inte utan jag bet ihop och inrättade mig i ledet av att inte få ett utbrott.
Dagen avslutades dock med ett glädjebesked, IFK vann över Åtvid med 2-0. Tack IFKf ör att ni kompenserade min dag och såg till att inte bli katastrofal utan den blev "bara". en skitdag . Tur är det väl ändå att skitdagarna finns för då uppskattar jag ju de andra så mycket mer (som Kaj pollack säkert skulle sagt) I morgon är en annan dag som tur är och den kommer bli superbra, hurtigt va?
härliga tankar på jobbet!
Jag jobbar ju med ett riktigt skönt gäng på mitt jobb. Det är väldigt mycket glädje och skratten duggar tätt. En dag när vi alla stod samlade ute så stod min arbetskamrat F och skrattade lite för sig själv. När jag frågade vad det var som var roligt så pekade han på en skalbagge som gick på marken och sade att han undrade om skalbaggen nånsin varit utanför Norrköping. En kul tanke tyckte vi alla och vi började spåna åt vart han var på väg och hur ett skalbaggeliv kunde ´vara.
´
Vi observerade den lilla varelsen medan vi stod kvar och kunde konstatera att han förflyttat sig 3 m på 10 minuter. Eftersom den gick åt sydost gissade vi att den kanske var på väg till Söderköping (skalbaggsfestivalen, who knows?)
I den takt den gick och utan att ta några raster så skulle han vara framme där om ett halvår. Han skulle kunna komma förbi mig och min familj (på Albrektsvägen) efter en dryg vecka. Vi får hoppas att han inte ska till Söderköping för när han väl är framme är det november och alldeles för kallt för små skalbaggar att vara utomhus och han skulle troligtvis dö av köld runt Styrstad.
´
Vi observerade den lilla varelsen medan vi stod kvar och kunde konstatera att han förflyttat sig 3 m på 10 minuter. Eftersom den gick åt sydost gissade vi att den kanske var på väg till Söderköping (skalbaggsfestivalen, who knows?)
I den takt den gick och utan att ta några raster så skulle han vara framme där om ett halvår. Han skulle kunna komma förbi mig och min familj (på Albrektsvägen) efter en dryg vecka. Vi får hoppas att han inte ska till Söderköping för när han väl är framme är det november och alldeles för kallt för små skalbaggar att vara utomhus och han skulle troligtvis dö av köld runt Styrstad.
En gång i veckan är jag en nörd!
Jag har ju tidigare skrivit om mitt intressse för historia och att jag tidigare var ganska duktig på alla sveriges kungar. Mitt intresse har visserligen svalnat en aning men så såg jag att om man köper en Expressen 1 gång i veckan så medföljer en dvd om en kungar. En särskild kung för varje vecka. Here we go again, tänkte jag och passade på att köpa dvd om Bernadotte. Jag gick hem och avnjöt filmen och såg fram emot nästa vecka då Erik XIV erbjöds. Ända sedan dess har jag köpt Expressen varje vecka, längtat till att få sätta på filmen och bara njuta av att höra vad Herman Lindqvist har att berätta.
När jag frågat människor i min omgivning om de också är intresserade så har det visat sig att det inte finns mycket till spår av intresse. Jag brukar fråga någon familjemedlem om vi ska sätta oss och mysa framför Johan den III eller Sigismund men de flyr illa kvickt och stackars jag får sitta alldeles ensam framför tv:n. Det har hittills inte ens hjälpt med att jag lockat mina barn med att Erik blev förgiftad av ärtsoppa eller att Kalr IX instiftade riksdag och regering. Jaha svarade barnen och sprang sen iväg. Jag fattar inte, är inte det intressant :-). Mord och intriger brukar ju alla gilla!
Det är nog som jag länge befarat att det är nog lite nördigt att längta till att titta på sådana här program men det gör inget. Jag får ju min behövliga ensamstund av alla de andra familjemedlemmarnas ointresse. Nu ser jag så ifram emot att få se vad Karl X har pysslat med. Han ser ganska grym ut på bilden. Säkert har han mördat en massa människor och annat spännande... Hej så länge!
Lyckan!
Idag när jag kom hem så möttes jag av en överlycklig dotter. Jag hörde henne säga -"nu kommer pappa bli glad" Hon berättade att hon hade fått MvG på ett svenskaarbete och ett VG på So. Hon var så glad, höjd och framför allt stolt över sig själv och det var härligt att beskåda denna lycka.
Jag blev så glad för min dotters skull och lycka och glädje smittar gärna av sig. Jag funderade lite på vad som gjorde mig lyckligast och kom fram till att min dotters stolthet över sin egen prestation var svaret. Oavsett MVG, VG eller G så är det hennes glädje över sin egen prestation som är det mest betydelsefulla. Det var det som gjorde mig gladast!
Jag blev så glad för min dotters skull och lycka och glädje smittar gärna av sig. Jag funderade lite på vad som gjorde mig lyckligast och kom fram till att min dotters stolthet över sin egen prestation var svaret. Oavsett MVG, VG eller G så är det hennes glädje över sin egen prestation som är det mest betydelsefulla. Det var det som gjorde mig gladast!
veckan som gått
Det har varit en förhållandevis händelsefattig vecka. Otroligt trevlig vecka men dock händelsfattig. Vi får se om jag lyckas få ner någon rad kring varje rubrik!?
veckans lättnad :
att jag fick löneförhöjning som alla andra och jag är ganska nöjd med påslaget.
att jag nu tillsammans med några andra kan starta Np vision efter veckans bankbesök. Np vision är en föräldra, syskon och intresseförening för anhöriga till personer med Neuropsykiatriksa funktionshinder (Adhd och Aspergers syndrom). Nu gäller bara att värva medlemmar!
veckans engagemang:
veckans glädje:
att min dotter Sanna kom in på det gymnasieprogram som hon hade valt.
att Sleipner inte startade premiären lika ruttet som IFK. Sleipner bortaslog Lindome med 2-0!
att min bror Tobias fick upp ögonen för och bokade en resa till Gardasjön efter att fått tipps från mig.
att den nybyggda Idrottsparken kommer att kunna fungera som konsert anläggning och att målet är att ha 2 stora (25.000) konserter per år! Om arenan hade varit klar i Maj så hade Kiss kommit hit!
veckans bedrift:
Min bror Pelles fantastiska förmåga att få till snygga inbjudningar. Vi fick ett jättekort på en inbjudan till dop då hans fina dotter Solveig ska döpas. Snyggt, annorlunda, inspirerande och kreativt!
veckans skratt:
jag skrattar så mkt på arbetet men jag minns inte vad som kan ha varit veckans skratt, kanske Annes hiss historia!
veckans tanke/funderare
att människor kan provocera andra till vansinne och därmed själv får belöning i och med vansinnet (den andre personens utbrott)
veckans besvikelse:
att mitt handeksem inte blir bättre trots diverse krämer
veckans idioti:
i en korsning tutade en bilförare halvt ihjäl sig. Han stod i kön och han tyckte att bilen framför honom skulle köra trots att den stackars föraren inte hade en chans att komma ut på gatan då det kom bilar från båda håll hela tiden. Föraren tutade och tutade, fäktade med armarna och var asförbannad. Stackars sate, vad tänker människan med. Hur fixade den mannen teorin samt uppkörning??
veckan surprise:
att dregen visade en ny sida (eller snarare kanske en sida som han alltid haft) då han visade sig ha en rejäl portion humor i Babbens show. Det är så skönt att svartklädda män har sååå mkt humor!
veckans lättnad :
att jag fick löneförhöjning som alla andra och jag är ganska nöjd med påslaget.
att jag nu tillsammans med några andra kan starta Np vision efter veckans bankbesök. Np vision är en föräldra, syskon och intresseförening för anhöriga till personer med Neuropsykiatriksa funktionshinder (Adhd och Aspergers syndrom). Nu gäller bara att värva medlemmar!
veckans engagemang:
veckans glädje:
att min dotter Sanna kom in på det gymnasieprogram som hon hade valt.
att Sleipner inte startade premiären lika ruttet som IFK. Sleipner bortaslog Lindome med 2-0!
att min bror Tobias fick upp ögonen för och bokade en resa till Gardasjön efter att fått tipps från mig.
att den nybyggda Idrottsparken kommer att kunna fungera som konsert anläggning och att målet är att ha 2 stora (25.000) konserter per år! Om arenan hade varit klar i Maj så hade Kiss kommit hit!
veckans bedrift:
Min bror Pelles fantastiska förmåga att få till snygga inbjudningar. Vi fick ett jättekort på en inbjudan till dop då hans fina dotter Solveig ska döpas. Snyggt, annorlunda, inspirerande och kreativt!
veckans skratt:
jag skrattar så mkt på arbetet men jag minns inte vad som kan ha varit veckans skratt, kanske Annes hiss historia!
veckans tanke/funderare
att människor kan provocera andra till vansinne och därmed själv får belöning i och med vansinnet (den andre personens utbrott)
veckans besvikelse:
att mitt handeksem inte blir bättre trots diverse krämer
veckans idioti:
i en korsning tutade en bilförare halvt ihjäl sig. Han stod i kön och han tyckte att bilen framför honom skulle köra trots att den stackars föraren inte hade en chans att komma ut på gatan då det kom bilar från båda håll hela tiden. Föraren tutade och tutade, fäktade med armarna och var asförbannad. Stackars sate, vad tänker människan med. Hur fixade den mannen teorin samt uppkörning??
veckan surprise:
att dregen visade en ny sida (eller snarare kanske en sida som han alltid haft) då han visade sig ha en rejäl portion humor i Babbens show. Det är så skönt att svartklädda män har sååå mkt humor!
Veckan som gått!
Tänkte börja sammanfatta veckan som gått i korthet! Kommer att fortsätta göra det varje vecka fram till midsommar.
* veckans lättnad;
att jag och en medarbetare har börjat planera och organisera semestervikarie arbetet.
att barnen fixat i ordning balkongen
att jag påbörjat en en skrivelse om ett prospekt som jag borde ha börjat med redan i jan- febr.
* veckans engagemang:
att min sambo stått och lagat påskmat hela dagen (när solen lyste varmt utomhus hela dagen).
* veckans glädje:
att våren är här och att jag känner mig lycklig i och med detta faktum,
att jag vet att beskedet om den ev löneförhöjningen är på gång
* veckans bedrift:
att teoriprovet vid körskolan fixades av en viss person, strongt!
* veckans skräll:
att jag har varit hyfsat strukturerad stundvis under veckan :-)
* veckans tanke/funderare:
min medarbetare F:s tanke kring att det kan vara mer lämpligt att arbeta mindre för att orka vissa saker i hemmet. Att
säga nej till en aktivitet kan vara ett sätt att säga att man inte orkar men att man egentligen vill.
hur i helsike kommer det sig att mina medarbetare och jag ALLTID har det så trevligt och att det alltid är lärorikt? Är det
verkligen bara värdegrundens förtjänst? Kanske, inte vet jag? Funderar, gör jag :-) Skönt är det dock!!!
* veckans besvikelse:
att Dolphins förlorade semin emot Sunsvall och därmed inte når final.
* veckans idioti:
när jag stod i reception på sjukhuset så började två machokillar nästan slåss. Den ena höll i en två åring, gick och
lämnade bort barnet till sin fru för att börja slåss. Det skapades en mkt hotfull stämning mellan de två männen. Jag
undrar om upphovsmannen ens reflekterade över att det fanns småbarn och pensionerer som iaktog det hela.
Jag har inte ord för vad jag tycker om betèendet, respektlöst så till den milda grad, oavsett hur stora problem männen
har individuellt eller tillsammans!
* veckans lättnad;
att jag och en medarbetare har börjat planera och organisera semestervikarie arbetet.
att barnen fixat i ordning balkongen
att jag påbörjat en en skrivelse om ett prospekt som jag borde ha börjat med redan i jan- febr.
* veckans engagemang:
att min sambo stått och lagat påskmat hela dagen (när solen lyste varmt utomhus hela dagen).
* veckans glädje:
att våren är här och att jag känner mig lycklig i och med detta faktum,
att jag vet att beskedet om den ev löneförhöjningen är på gång
* veckans bedrift:
att teoriprovet vid körskolan fixades av en viss person, strongt!
* veckans skräll:
att jag har varit hyfsat strukturerad stundvis under veckan :-)
* veckans tanke/funderare:
min medarbetare F:s tanke kring att det kan vara mer lämpligt att arbeta mindre för att orka vissa saker i hemmet. Att
säga nej till en aktivitet kan vara ett sätt att säga att man inte orkar men att man egentligen vill.
hur i helsike kommer det sig att mina medarbetare och jag ALLTID har det så trevligt och att det alltid är lärorikt? Är det
verkligen bara värdegrundens förtjänst? Kanske, inte vet jag? Funderar, gör jag :-) Skönt är det dock!!!
* veckans besvikelse:
att Dolphins förlorade semin emot Sunsvall och därmed inte når final.
* veckans idioti:
när jag stod i reception på sjukhuset så började två machokillar nästan slåss. Den ena höll i en två åring, gick och
lämnade bort barnet till sin fru för att börja slåss. Det skapades en mkt hotfull stämning mellan de två männen. Jag
undrar om upphovsmannen ens reflekterade över att det fanns småbarn och pensionerer som iaktog det hela.
Jag har inte ord för vad jag tycker om betèendet, respektlöst så till den milda grad, oavsett hur stora problem männen
har individuellt eller tillsammans!
Historia är grejer det!
Som jag tidigare har skrivit så är jag ganska intresserad av historia. Jag vet inte riktigt varför men jag tycker att allt som har hänt bakåt i tiden är fascinerande, Det spelar ingen större roll om det är 20, 200 eller 3000 år sedan saker hände, allt har sitt historisk värde. Under mellanstadiet hade jag en lärare som var väldigt duktig på historia och som inspirerade mig. När jag efter skoldagarna kom hem och var frågvis så fick jag svar på det mesta av min styvfar Nisse. På så sätt kom han att skapa ett genuint historieintresse för mig
. Hemma i mitt rum hade jag en planch med alla sveriges konungar och drottningar med årtal över när de regerade, levde och dog. Jag var helt "såld" på den planchen och lärde mig i princip när varenda kung (from Gustav Vasa) regerade, levde och dog. Människor i min omgivning blev imponerade och därmed ökade min självkänsla över min duktighet, ända till en dag på en historielektion under gymnasietiden. En lärare frågade klassen när Gustav Vasa dog och jag svarade 1560 i hopp om att väcka viss respekt av kunnande. Han svarade -" bra men att kunna sådant är bara papegojkunskap"! Jag blev så omtumlad av överraskning och besvikelse över att ha blivit så premierad från alla håll över min duglighet och helt plötsligt kändes det som att det var värre att veta när Vasa dog än att inte veta det. Det var känslan just i det ögonblicket. När vi sedermera fick prov av läraren var det tre frågor varav en var, berätta allt du vet om medeltiden. En helt annorlunda inlärning mot vad jag hade lärt mig under mellan och högstadiet.
Trots min besvikelse av att känna mig fullständigt avklädd inför klassen så har jag med åren börjat förstå vad läraren menat. Att förstå hur det är att vistas ute på slagfältet mer än att bara veta när det ägde rum. Veta hur människor hade det under Gustav Vasas tid mer än att veta när han var kung. Jag köper det, för det är innehållet i historien och det är det viktigaste men jag vidhåller dock att årtalen har sin betydelse för att sätta ramarna för innehållet. På så sätt är det inte papegojkunskaper. Det ena utesluter inte på något sätt det andra. Båda sakerna är viktiga! Jag förstår även idag att hans uttalande var av politisk karaktär. Han var av tydlig vänsterkaraktär och ville "propagera" för det fattiga folket som verkade i Sverige. Det jag dock tidigare hade lärt mig var skrivet av historiker som inte hade samma syn. Hur som helst har alla de årtal som jag lärt mig tillsammans med gymnasielärarens profetia gjort att jag försökt anamma både århundrade och levnadsförhållanden.
När jag för ca en vecka sedan åkte till våra fantastiska gamla hällristningar i Norrköping så försökte jag anamma de två tankesätten och det gick alldeles utmärkt! För 3000 år sedan satt människor och karvade i stenkullen vid Himmelstalund och deras tillvaro var mager och torftig! De "ritade mestadels skepp, björnfötter och bufflar för det var den omgivning de mest kände till och ville förmedla! När jag stod där på berghällen så kunde jag suga i mig historiens ögonblick och föreställa mig hur halvnakna människor suttit där och ristat i samma berg som jag NU 2009 kan ta i. Allt för att vi i framtiden skulle förstå mer om vad som hände då (tror jag iaf) Helt makalöst! Det är så jag fungerar med historia. Att veta att andra människor tidigare har varit, verkat och levt på samma plats men under andra förhållanden skapar ett intresse för mig! Åk till Himmelstalund och njut av det som våra förfäder gjort för att vi ska förstå mer om historien!
. Hemma i mitt rum hade jag en planch med alla sveriges konungar och drottningar med årtal över när de regerade, levde och dog. Jag var helt "såld" på den planchen och lärde mig i princip när varenda kung (from Gustav Vasa) regerade, levde och dog. Människor i min omgivning blev imponerade och därmed ökade min självkänsla över min duktighet, ända till en dag på en historielektion under gymnasietiden. En lärare frågade klassen när Gustav Vasa dog och jag svarade 1560 i hopp om att väcka viss respekt av kunnande. Han svarade -" bra men att kunna sådant är bara papegojkunskap"! Jag blev så omtumlad av överraskning och besvikelse över att ha blivit så premierad från alla håll över min duglighet och helt plötsligt kändes det som att det var värre att veta när Vasa dog än att inte veta det. Det var känslan just i det ögonblicket. När vi sedermera fick prov av läraren var det tre frågor varav en var, berätta allt du vet om medeltiden. En helt annorlunda inlärning mot vad jag hade lärt mig under mellan och högstadiet.
Trots min besvikelse av att känna mig fullständigt avklädd inför klassen så har jag med åren börjat förstå vad läraren menat. Att förstå hur det är att vistas ute på slagfältet mer än att bara veta när det ägde rum. Veta hur människor hade det under Gustav Vasas tid mer än att veta när han var kung. Jag köper det, för det är innehållet i historien och det är det viktigaste men jag vidhåller dock att årtalen har sin betydelse för att sätta ramarna för innehållet. På så sätt är det inte papegojkunskaper. Det ena utesluter inte på något sätt det andra. Båda sakerna är viktiga! Jag förstår även idag att hans uttalande var av politisk karaktär. Han var av tydlig vänsterkaraktär och ville "propagera" för det fattiga folket som verkade i Sverige. Det jag dock tidigare hade lärt mig var skrivet av historiker som inte hade samma syn. Hur som helst har alla de årtal som jag lärt mig tillsammans med gymnasielärarens profetia gjort att jag försökt anamma både århundrade och levnadsförhållanden.
När jag för ca en vecka sedan åkte till våra fantastiska gamla hällristningar i Norrköping så försökte jag anamma de två tankesätten och det gick alldeles utmärkt! För 3000 år sedan satt människor och karvade i stenkullen vid Himmelstalund och deras tillvaro var mager och torftig! De "ritade mestadels skepp, björnfötter och bufflar för det var den omgivning de mest kände till och ville förmedla! När jag stod där på berghällen så kunde jag suga i mig historiens ögonblick och föreställa mig hur halvnakna människor suttit där och ristat i samma berg som jag NU 2009 kan ta i. Allt för att vi i framtiden skulle förstå mer om vad som hände då (tror jag iaf) Helt makalöst! Det är så jag fungerar med historia. Att veta att andra människor tidigare har varit, verkat och levt på samma plats men under andra förhållanden skapar ett intresse för mig! Åk till Himmelstalund och njut av det som våra förfäder gjort för att vi ska förstå mer om historien!
Äntligen
Nu är den äntligen här igen, våren! När jag var liten vill jag minnas att de första tecknen på våren var den enorma snösmältningen, När jag gick på gatan så sipprade vattnet längs med gatan ner i brunnarna. Jag minns så tydligt ljudet av vattnet och solens värme i mitt ansikte. Då visste jag att våren var kommen.
När jag blev lite äldre fanns ett annat vårtecken. Det var när jag satte mig i bilen och solen värmde mig där jag satt och körde. Den vårkänslan har sedan återkommit år efter år.
De speciella ögonblicken då jag gick längs med gatan finns inte kvar längre för den typen av snösmälning tycks ha försvunnit men samma vårkänsla i bilen har innfunnit sig de två senaste dagarna. Den gör mig levande, glad och full av energi. När jag dagligen på väg till och från jobbet passerar Idrottsparken så kommer jag på att det är fotbollspremiär om 20 dagar. Det är ett annat tecken på på vårens ansikte och från att vara glad blir vid den tanken gladare. Gladast blir jag av att veta att jag nu och några månader framåt kan njuta av den varma delen på året i detta förbaskade kalla land.
Nu när våren är här, solen lyser och fotbollen snart börjar så ska jag försöka ta tillvara varje minut. Jag lovar heligt att inte gnälla över värmen i sommar och jag lovar att njuta av varje stund på parken även om IFK förlorar. Det är en lång väntan på denna årstid och då är det inte värt att inte njuta av stunden. Det tar för mycket energi. Jag skall bli en energisamlare i sommar, det har jag lovat mig själv. Den behövs resten av de 6 mörka och kalla månaderna!
Albinon
Det är märkligt men härligt det som händer just nu! Genom samtal på jobbet med mina arbetskamrater om ganska vardagliga tingså "ploppar" det ena efter det andra tidigare bortglömda minnet upp. I går pratade vi om djur och då kom jag på följande:
När jag och min familj bodde i hus så hade vi ett gäng kaniner. Det började med att ena styvdottern tog med sig sin kanin som fick bo ute så ville flera av våra barn ha kaniner. Det blev till slut tre st och de fick bli utekaniner.
Den sista av dom köpte jag av en dåvarande arbetskamrat. Det var mycket bra för då kunde jag även få tipps och gå i en "mini kaninskola".
Sanna, som min dotter heter skulle få sin kanin på julafton. Jag hade gömt kanin och bur en bit bort från huset och för övrigt fixat så att Sanna inte skulle se kaninen. När det var dags för henne att öppna ett paket så låg det ett rimm i julklappen som i stora drag gick ut på att hon detta år inte fick någon kanin i år. Hon skulle i stället få något annat som stod på en angiven plats (där kaninen stod). Hon gick ut till kaninen, blev chockad och började gråta av glädje.
Hon hade fått en albinokanin! Hon var så glad och när hon stod där och var som mest lycklig sade hon -" han ska heta tomten" eftersom jag fick honom på julaftonen och han är ju röd och vit. Så fick det bli kaninen kallades för tomten.
Namnet tomten tyckte jag var annorlunda, fyndigt och skoj men det fick sina konsekvenser. I "minikaninskolan" fick jag lära mig att jag skulle närma mig kaninen försiktigt och påkalla deras uppmärksamhet tidigt genom att ex ropa kaninens namn några gånger medan jag närmade mig den. Eftersom jag är relativt lättlärd följde jag detta råd. Varje morgon och varje kväll gick jag de tio meterna från huset til kaninburen och ropade tomten, tomteeeen, var är du tomten, heeeeeeej tomten! Det är klart att jag undrade lite hur mina grannar skulle eller snarare hade uppfattat mig när jag gick och ropade på tomten, undrade var han var och sedan även säger heeej till självaste tomtefar. Dessutom gör jag det flera gånger per dag och året runt, även mitt i sommaren. Jag blev dock aldrig inlagd!
Tomten har med sitt namn även sett till att ett annat missförstånd blev av. Min vän Mats och jag satt och åt frukost på vår gigantiska altan då jag säger -"titta, visst är han söt tomten"? Mats blickar ut över tädgården och säger den -"ja den är jättefin tomten"! Han visste inte att vår kanin hette tomten och trodde jag menade vår trädgård.. Det blev faktiskt än mer komiskt när jag funderade över vad han måtte ha tänkt om mig där jag sitter på altanen och berömmer min egen tomt! Inte för att det är särskilt vettigt och sitta och berömma kaninen men en viss skillnad är det ju dock.
Göra bort sig i Danmark!
Hej alla läsare! När jag tänker efter så har även en lite pinsam incident även hänt i vårt grannland Danmark.Jag var på semester där för några år sedan med min familj och träffade en barnfamilj som vi satt och pratade med. De frågade var vi kom från och givetvis berättade jag att vi var svenskar. De undrade vidare var I Sverige vi bodde och jag berättade att vi var från Norrköping. De visste inte var det låg men de hade varit i Stockholm och kände även tillJönköping mycket väl.
För att tydliggöra var Norrköping låg relaterat till Stockholm och Jönköping så tog jag familjens lilla dotters docka som jag lade på ett bord. Jag förklarade att dockan med sin avlånga kropp skulle illustrera Sverige. Jag började att peka på dockans fötter som skulle illustrera Skåne för att sedan visa var Stockholm låg. Det blev någonstans vid dockans vänstra höft. Förklarde vidare att Norrköping låg lite mer söderut och så pekade jag därefter på staden Jönköping (som de så väl kände till) och just i denna stund ser jag mig själv peka precis mitt i prick på den stackars dockans mest intima ställe.
Jag var så fokuserad på att få dom att förstå var de olika städerna låg i förhållande till Norrköping att jag alldeles glömde bort att tänka att Jönköping just skulle hamna där. Det var ytterst pinsamt men de glada danskarna trodde nog att jag var en komiker och gjorde allt detta medvetet för att få dom att skratta. Så var det inte men skrattade, det gjorde dom och så tog dom en Carsberg till.
En underbar människa
I am in a real blogging mood :-)
Säga vad man vill om Thomas di Leva. Visst är mannen udda och han har sina idèer men han ändrar inte inriktning utifrån andras behov. Han kör sin egen grej och har gjort det i många år nu. Hos mig skapar det tillit och respekt!
Jag tycker att Thomas är en modig man som vågar sticka ut så radikalt i detta samhälle som annars präglas så mycket av grupptryck och attityd. Han är tydligheten själv. Jag har inte hört honom svamla på en enda fråga hittills. Han har faktiskt svar på allt men jag tror inte att alla begriper vad han säger, eller annars påstås det att han är flummig bara för att han vågar att tala om hur annorlunda han tänker. Det är just det som jag tror gör att många människor har svårt för honom..Förutom att han lever i sin "egna lilla värld" så får han ÄNDÅ publik att applådera till den musik han gör. Det finns någon sorts ambivalens kring di Leva.
Själv tycker jag helt klart att mannen behövs. Världen behöveri själva verket fler di Levor. Människor som förespråkar kärlek, frukt och meditation kan aldrig skada utan bara göra gott.. Han har faktiskt även gjort en och annan bra lår vill jag påstå!
Mina barn!
Så här glad blir jag när jag tänker på er min underbara barn. Det är ett oerhört stort ansvar att vara förälder och det är inte lätt men jag är så stolt över er mina underbara ungar. Love you all!
Monster!
Ramlade ni av stolen?
Det gjorde nästan jag när jag fick se de här groteska bilderna på denna groteska varelse (som är upphittad någonstans?) Ingen vet vad det är för djur! Har ni några gissningar?
På tal om döda djur så har jag redan sen liten grabb fått rysningar eller snarare skakningar så fort jag får se ett dött djur. Det spelar ingen roll om det är en liten fågel eller en elefant. Det är lika äckligt! Det har fått sina konsekvenser eftersom vårt land är fullt av döda smådjur.
En gång cyklade jag i diket när jag såg en död ekorre i diket och en annan gång höll jag på att kräkas när jag klippte gräset och såg en död skata på tomten. Den fick ligga kvar i det växande gräset då jag inte förmådde mig flytta på den förrän efter någon vecka. Då kan ni tänka er vilken katastrof det höll på att bli när en gråsparv flög in i min bils kylare under en färd till Öland. Mina skakningar blev så stora så att det var med nöd och näppe att jag höll bilen kvar på vägbanan. Gråsparven fick sitta kvar ända till det började lukta död fågel så fort jag satte på fläkten. Näe, usch vad hemskt detta låter men det är faktiskt sant.
Jag har dock förstått att jag varit tvungen att skärpa till mig så när jag förra sommaren hittade en död fågel på min mors tomt och hon inte var hemma på hela sommaren så tog jag pippin med spaden och stoppade den i komposten. Jag skakade som fan men gjorde min plikt som samhällsmedborgare och djurvän.
