Hang on readers, eller my little lovebird
I takt med att jag har kännt att jag skulle behöva öka mitt bloggande så att mina läsare inte tröttnar så har jag faktiskt nu också kommit på en massa saker som jag vill blogga om. Jag har lite svårt att använda bloggen som en dagbok där jag skriver varje dag. För det första har jag inte den tiden och för det andra VILL jag inte "hänga ut" mitt liv till allas beskådning på nätet. Har velat skriva en rolig blogg men jag har hittills inte riktigt kommit på vad det skulle vara, trots att mitt liv är fyllt av en massa roliga händelser där jag ofta ex gjort bort mig. I går kom jag på en sådan grej.
Det var för en massa år sedan då jag skulle vara handledare på jobbet under fyra veckor för Gullan 62 år. Gullan arbetstränade men det visade sig att hon inte orkade med någonting alls. Det blev ganska svårt att handleda en person som inte orkar att göra någonting så när det var dags för den slutliga utvärderingen så kändes det jobbigt att behöva säga det till henne. Det tyngde mig så pass så att jag fick fullständigt "pippi" när det var slutfört. Mitt humör var då på topp. Jag hade några dagar innan lärt mig ett nytt begrepp, lovebird, som man typ kan säga till en älskvärd person. Jag gillade det ordet! Gullan skulle gå hem, vi tog farväl av varandra och jag gick iväg en sväng för att uträtta ett ärende. När jag sedan kom tillbaka så var jag sprudlande glad och lättad av att slippa vara handledare, mitt uppdrag var slutfört och jag hade sagt hej då så jag tänkte fira det med att vara lite rolig. Jag visste att mina arbetskamrater satt i vardagsrummet och fikade så jag tog sats i från ytterdörren i hallen och kom springande in i rummet inflaxandes som en fågel och sade -"har min lilla lovebird gått nu". Det visade sig att Gullan satt kvar bland de andra vilket jag inte noterat. Jag upptäckte det med förskräckelse, fortsatte flaxa med armarna stillaståendes i 5 sek framför alla de fikande och flaxade sedan ut ur rummet. Det var så enormt pinsamt så jag försvann in på toa och stannade där i en kvart tills Gullan hade gått hem. Jag vet att Gullan inte kommer att läsa detta därför kan jag skviva om händelsen. Men det är nog det mest pinsamma som hänt mig på en arbetsplats någonsin. Handledaren som föregick med gott exempel i fyra veckor för att avsluta med att fullständigt få pippi.
Det var för en massa år sedan då jag skulle vara handledare på jobbet under fyra veckor för Gullan 62 år. Gullan arbetstränade men det visade sig att hon inte orkade med någonting alls. Det blev ganska svårt att handleda en person som inte orkar att göra någonting så när det var dags för den slutliga utvärderingen så kändes det jobbigt att behöva säga det till henne. Det tyngde mig så pass så att jag fick fullständigt "pippi" när det var slutfört. Mitt humör var då på topp. Jag hade några dagar innan lärt mig ett nytt begrepp, lovebird, som man typ kan säga till en älskvärd person. Jag gillade det ordet! Gullan skulle gå hem, vi tog farväl av varandra och jag gick iväg en sväng för att uträtta ett ärende. När jag sedan kom tillbaka så var jag sprudlande glad och lättad av att slippa vara handledare, mitt uppdrag var slutfört och jag hade sagt hej då så jag tänkte fira det med att vara lite rolig. Jag visste att mina arbetskamrater satt i vardagsrummet och fikade så jag tog sats i från ytterdörren i hallen och kom springande in i rummet inflaxandes som en fågel och sade -"har min lilla lovebird gått nu". Det visade sig att Gullan satt kvar bland de andra vilket jag inte noterat. Jag upptäckte det med förskräckelse, fortsatte flaxa med armarna stillaståendes i 5 sek framför alla de fikande och flaxade sedan ut ur rummet. Det var så enormt pinsamt så jag försvann in på toa och stannade där i en kvart tills Gullan hade gått hem. Jag vet att Gullan inte kommer att läsa detta därför kan jag skviva om händelsen. Men det är nog det mest pinsamma som hänt mig på en arbetsplats någonsin. Handledaren som föregick med gott exempel i fyra veckor för att avsluta med att fullständigt få pippi.
Kommentarer
Postat av: Maria Wahl
Du får byta ut namn på folk och lite sånt så hänger du inte ut privatlivet lika mycket, det är ju ändå det där man egentligen inte vill att andra ska läsa som är allra roligast att läsa! Skönt att se att andra också gör bort sig och klantar till det :) / Maria
Postat av: Tessan
Ha ha, som jag och Micke sitter och garvar Tompa. Såååå pinsamt du. Snacka om att vilja gå under jorden du.. Tur att man kan garva åt det i efterhand men fattar hur det måste kännas..huuuu som vi sägar hemme på raukön. Kram Tessan och Micke
Trackback
