insikt!
Hejsan alla 3-5 läsare! Det är ungefär så många som läser min blogg. Jag är väl kanske inte någon manlig motsvarighet till blondinbella direkt men tacksam över varje person som läser vad jag har att erbjuda!
Jag har funderat ganska mycket på mitt arbete med kvinnor med Adhd. De verkar ha en väldigt bra insikt MEN inte hitta lösningar (strategier) på att lösa sina ev problem. Det är där jag kommer in (som "boendestödjare") med tipps, idèer och tankar som på något sätt bör implementeras hos dom i deras situation.
Det jag ofta noterar är att när jag beskriver en problematisk situation så sitter de och smilar av igenkännelse av dom själva i situationen. Dom tackar nästan av att jag sett samma sak som dom själva har upplevt och jag inbillar mig att förtroendekapitalet stärks när de själva noterar att jag observerat deras "svåra" stunder". Det som är superviktigt i detta läge, när jag berättar vad jag noterat är att jag framför det med största respekt. Att observera andra (och inget säga under månader) kan vara kränkande men när jag har berättat vad jag noterat och varför det kan vara till någon nytta så brukar det fungera mycket bra! Men nu till saken, kvinnorna med Adhd har bättre insikt om sig själva än vad jag själv har om mig själv (men däremot hittar jag lösningar till mina problem lättare).
Nu ett försök till min egen insikt! Jag har länge funderat på varför jag är som jag är och varför jag måste få vara som jag är, för att må bra. Jag är en 41 årig man som bl a tycker väldigt mycket om historia! Varför då? Jag vet inte men kanske kan det vara en kombination av att min styvfar Nisse uppmuntrande mig i unga år då jag också hade en lärare som förespråkade ämnet. Dessutom kan det ha att göra med viss kontroll. Alltså att ha någorlunda koll på vad som hänt tidigare gör att jag förstår varför saker är som de är nu.
Jag älskar geografi, har inte en aning om varför men när jag tänker efter så kan det bero på att det är för mig viktigt att veta var vi bor relaterat till andra länder. Att inte veta var på kartan vi bor och var andra saker finns på kartan är för mej helt obegripligt. Det är som att kastas ut i rymden med hopp om att det ska sluta väl! En annan sak som jag insiktsfullt har insett är att jag inte rakar mig så ofta som jag borde. Jag rakar mig nästan alltid i sista minuten och det är när det börjar klia efter ca 7-10 dgr. Jag har önskat i en massa år nu att jag skulle ha hittat en kontinuerlig rutin för att raka mig med kortare intervaller men jag lyckas ta mig fan inte :( Sån är jag, mannen som inte lyckas raka sig i tid!
Jag är också en mästare på ett begrepp som i vissa sammanhang hyllas, dvs gör det viktigaste först! Det är ett riktigt klokt begrepp tycker jag men det tycker inte alla som får konsekvenser av det. Jag gör hellre läxor med mina barn än diskar eller städar. Hela min dag består av prioriteringar som det ofta gör när man har x antal barn. Jag har inga större problem med detta men jag tror att ándra personer i vår omgivning tycker att jag ex är en slarver som glömmer saker då och då medan det egentligen handlar om att jag glömt i all stress eller gjort det viktigaste först.
Ja har lärt känna mig själv ytterligare denna vecka då jag fått höra att min arbkamrat E är pedagogen och jag inspiratören. Det gav mig viss insikt! Kanske är det så att jag är mer en inspiratör än en pedagog, jo kanske, så kan det nog vara?Det gör mig i så fall glad att denna person har så pass mkt insikt om sig själv relaterat till det stöd jag försöker ge och det gav mig denna insikt. Det är häftigt att jobba med kvinnor med Adhd och dessutom har det skapat bättre insikt om mig själv.
Jag har funderat ganska mycket på mitt arbete med kvinnor med Adhd. De verkar ha en väldigt bra insikt MEN inte hitta lösningar (strategier) på att lösa sina ev problem. Det är där jag kommer in (som "boendestödjare") med tipps, idèer och tankar som på något sätt bör implementeras hos dom i deras situation.
Det jag ofta noterar är att när jag beskriver en problematisk situation så sitter de och smilar av igenkännelse av dom själva i situationen. Dom tackar nästan av att jag sett samma sak som dom själva har upplevt och jag inbillar mig att förtroendekapitalet stärks när de själva noterar att jag observerat deras "svåra" stunder". Det som är superviktigt i detta läge, när jag berättar vad jag noterat är att jag framför det med största respekt. Att observera andra (och inget säga under månader) kan vara kränkande men när jag har berättat vad jag noterat och varför det kan vara till någon nytta så brukar det fungera mycket bra! Men nu till saken, kvinnorna med Adhd har bättre insikt om sig själva än vad jag själv har om mig själv (men däremot hittar jag lösningar till mina problem lättare).
Nu ett försök till min egen insikt! Jag har länge funderat på varför jag är som jag är och varför jag måste få vara som jag är, för att må bra. Jag är en 41 årig man som bl a tycker väldigt mycket om historia! Varför då? Jag vet inte men kanske kan det vara en kombination av att min styvfar Nisse uppmuntrande mig i unga år då jag också hade en lärare som förespråkade ämnet. Dessutom kan det ha att göra med viss kontroll. Alltså att ha någorlunda koll på vad som hänt tidigare gör att jag förstår varför saker är som de är nu.
Jag älskar geografi, har inte en aning om varför men när jag tänker efter så kan det bero på att det är för mig viktigt att veta var vi bor relaterat till andra länder. Att inte veta var på kartan vi bor och var andra saker finns på kartan är för mej helt obegripligt. Det är som att kastas ut i rymden med hopp om att det ska sluta väl! En annan sak som jag insiktsfullt har insett är att jag inte rakar mig så ofta som jag borde. Jag rakar mig nästan alltid i sista minuten och det är när det börjar klia efter ca 7-10 dgr. Jag har önskat i en massa år nu att jag skulle ha hittat en kontinuerlig rutin för att raka mig med kortare intervaller men jag lyckas ta mig fan inte :( Sån är jag, mannen som inte lyckas raka sig i tid!
Jag är också en mästare på ett begrepp som i vissa sammanhang hyllas, dvs gör det viktigaste först! Det är ett riktigt klokt begrepp tycker jag men det tycker inte alla som får konsekvenser av det. Jag gör hellre läxor med mina barn än diskar eller städar. Hela min dag består av prioriteringar som det ofta gör när man har x antal barn. Jag har inga större problem med detta men jag tror att ándra personer i vår omgivning tycker att jag ex är en slarver som glömmer saker då och då medan det egentligen handlar om att jag glömt i all stress eller gjort det viktigaste först.
Ja har lärt känna mig själv ytterligare denna vecka då jag fått höra att min arbkamrat E är pedagogen och jag inspiratören. Det gav mig viss insikt! Kanske är det så att jag är mer en inspiratör än en pedagog, jo kanske, så kan det nog vara?Det gör mig i så fall glad att denna person har så pass mkt insikt om sig själv relaterat till det stöd jag försöker ge och det gav mig denna insikt. Det är häftigt att jobba med kvinnor med Adhd och dessutom har det skapat bättre insikt om mig själv.
Kommentarer
Postat av: emilie
vilka insikter du har kommit fram till. det är riktigt roligt att följa någon annans tankar från historia till rakning och vilken koppling som förde det ena vidare till det andra.
utifrån insikt kan jag gissa vad du syftar på och vem som sagt pedagogen och inspiratören, det roliga är att den andra parten ADHD säger samma sak. intressant!!
jo nog är du inspirerande!! tänk om man kunde se så mycket som du...glömmer lätt att jag har ett handikapp på 15år mindre erfarenhet...A och B och dig kan man lära sig mycket av.
Postat av: Maria Wahl
Hej vad kul att du har en blogg också! Den ska jag läsa flitigt, så har du snart ..9-10 läsare :)) / Maria
Postat av: Thomas Nybom
ett sent tack Emilie! Du och jag gör ett fint team :-)
Maria, du är så välkommen att läsa, kul att du även kommenterade!
Trackback
