jobba, jobba, joooobba
Nu är man tillbaks igen på jobbet efter jul och nyårshelger. Jag har ju i och för sig jobbat lite de veckorna men det är ytterst lite det (två dagar i veckan) Det är så himla segt att komma igång efter längre ledigheter. Det är nog mest mentalt jobbigt (egentligen) då det känns ganska tungt att gå och jobba men jag får lika mycket eller litet uträttat, tror jag. Det är dock alltid lika intressant att ha ett arbete som jag har (boendestöd för personer med Aspergers syndrom och Adhd). Varje dag händer något intressant och så även idag.
Det är dock ganska tufft att alltid vara superkoncentrerad på det man gör, vilket är ett måste inom det här yrket. Det gör att jag är väldigt trött när jag kommer hem efter arbetet. Det är dock på sitt sätt en ynnest att få träffa alla dessa personer som jag gör i mitt arbete. Att få lära av dom gör att jag lär mig av livet och jag får en livskompetens i hur olika men också hur lika vi människor fungerar. Hur sårbara en del personer (speciellt personer med funktionsnedsättningar) är. Jag känner mig glad att ha det här arbetet. Även om det ibland tröttar ut mej mentalt så ger det mig så mycket erfarenhet och livskunskap.
Det som också är fanatastiskt är att jag har 7 st underbara arbetskamrater. Jag trivs så otroligt bra ihop med allihopa och alla är superkompetenta var för sig men också tillsammmans. Jag har aldrig arbetat i en bättre arbetsgrupp. Jag tror att det har att göra med att vi har någorlunda samma värdegrund. Vi behöver inte sitta och älta hur vi tänker på våra personalmöten utan vi har ungefär samma grundsyn och ödmjukhet inför varandras kompetens. Det gör en grupp det! Det känns befriande att få ha sådana kolleger. Ledsamt dock att en av mina arbetskamrater slutade vid nyår. Hon ville pröva sina vingar på ett annat ställe. Det gör hon nog kanske rätt i, alla behöver vi ju utvecklas men jag kommer sakna henne otroligt mycket både som kollega men också som person.
Nej nu ska jag inte filosofiera mer men jag kände att det var dags att skriva nåt igen. Nästa blogg har jag bestämt mig för redan nu att den ska handla om nåt kul :-) Rachi, rachi (godnatt på Romani) på er alla!
Det är dock ganska tufft att alltid vara superkoncentrerad på det man gör, vilket är ett måste inom det här yrket. Det gör att jag är väldigt trött när jag kommer hem efter arbetet. Det är dock på sitt sätt en ynnest att få träffa alla dessa personer som jag gör i mitt arbete. Att få lära av dom gör att jag lär mig av livet och jag får en livskompetens i hur olika men också hur lika vi människor fungerar. Hur sårbara en del personer (speciellt personer med funktionsnedsättningar) är. Jag känner mig glad att ha det här arbetet. Även om det ibland tröttar ut mej mentalt så ger det mig så mycket erfarenhet och livskunskap.
Det som också är fanatastiskt är att jag har 7 st underbara arbetskamrater. Jag trivs så otroligt bra ihop med allihopa och alla är superkompetenta var för sig men också tillsammmans. Jag har aldrig arbetat i en bättre arbetsgrupp. Jag tror att det har att göra med att vi har någorlunda samma värdegrund. Vi behöver inte sitta och älta hur vi tänker på våra personalmöten utan vi har ungefär samma grundsyn och ödmjukhet inför varandras kompetens. Det gör en grupp det! Det känns befriande att få ha sådana kolleger. Ledsamt dock att en av mina arbetskamrater slutade vid nyår. Hon ville pröva sina vingar på ett annat ställe. Det gör hon nog kanske rätt i, alla behöver vi ju utvecklas men jag kommer sakna henne otroligt mycket både som kollega men också som person.
Nej nu ska jag inte filosofiera mer men jag kände att det var dags att skriva nåt igen. Nästa blogg har jag bestämt mig för redan nu att den ska handla om nåt kul :-) Rachi, rachi (godnatt på Romani) på er alla!
Kommentarer
Trackback
