bra start på semestern
Semestern kunde närstan inte börja bättre. Jag har firat min fars födelsedag. På firandet fick jag träffa några släktingar på min fars sida som jag i och för sig har träffat några gånger de senaste tio åren men vi fick nu tillfälle att prata. Det var fantastiskt kul att bli uppdaterad kring dom och mina övriga släktingar. Lite extra kul var det också att jag hade med mig min dotter Sanna som de inte har träffat många gånger de senaste tio åren. Hon fick höra den ena historien efter den andra när de pratade om gamla historiska ögonblick. Jag blir också så stolt över Sanna som var så artig, trevlig och social. Det är eventuellt något som är självklart men det värmer i ett gammalt faders hjärta som mitt. Stoltheten vet inga gränser i ögonblick som denna kväll.
Vi bjöds förövrigt på mycket god mat och när jag skulle gå berättade min far att jag skulle få låna en bok om Gremyr.
Gremyr heter eller kanske snarare hette ett område (runt Ektorp) där min pappa med familj växte upp. Det var pricken över i:et att jag fick låna den boken där jag kan fördjupa mig historiskt i min fars omgivningar. Jag älskar ju historia och ännu bättre, att läsa om min släkt och hur deras omgivning såg ut i dess samtid, that`s just too good to be true!
cirkeln är sluten!
När jag var liten, eller egentligen mindre (jag är ju ingen jätte även i vuxen ålder) , hur som helst när jag var yngre så tillbringade jag mina somrar på två ställen på Gotland. Min mor och far var skilda och bådas nya "kärlekar" var märkligt nog gotlänningar. Min styvfar hade en sommarstuga i Gnisvärd (Tofta) där jag brukade tillbringa den största delen av mitt sommarlov. Ett hus nere vid stranden där jag upplevt fantastiska somrar både som ung och äldre. Gnisvärd är mitt absoluta smultronställe på jorden.
Två veckor under sommarlovet var jag hos min far. Han och hans gotländska fru vistades på andra sidan ön, i Lau, inte långt i från När (Ainbusk singers kommer fö därifrån). Vi brukade tillbringa en del tid i min styvors stuga vid fiskelägret Nabben. Det är också ett fantastiskt ställe på jorden!
Jag brukar varje sommar besöka Gnisvärd, så även i år men nu i sommar ska jag och min familj även bo i två st fiskebodar just i När. Det känns som att cirkeln är sluten på något sätt. För första gången på 29 år kommer jag tillbringa semestern på de två olika ställena på Gotland. En märklig men härlig känsla. Jag är nog en nostalgiker för även när jag är glad och upplever en härlig känsla så kan jag känna ett visst vemod när jag upplever gamla minnen och framför allt när jag räknar tillbaka hur lång tid sedan det var som en del saker hände.
Till alla som inte varit på Gotland, åk dit! Det är en fantastik ö som måste upplevas! Det finns bara ett fel, det är åt helvete för dyrt att åka färjan dit och hyra stuga men tälta vetja.
fågelskräck
Min käre far har nog utvecklat en fågelskräck efter att ha varit fågelvakt till vänner när de åkt på semester. Det har inte slutat bra. Riktigt dåligt faktiskt. Så dåligt som det nu möjligtvis kan gå. Båda gångerna har fåglarna dött!
Ironsikt nog är det min fars stora empatiska förmåga som resulterat i dödsfallen. Den första gången druknade fågeln. När min pappa skulle ge fågeln mat och vatten så tänkte han att fågeln kanske ville flyga fritt. Det är väl alla fåglars dröm och så fick det bli. Den lilla pippin flög fritt i huset under en stund. När den bestämde sig för att sätta sig på ett glas fyllt av saft så missbedömde fågeln avståndet (taskig perception?) till glasets kant så han dök rakt mer i saften och druknade.
Den andra gången han var fågelvakt så var det till en annan familj, av förklarliga skäl. Även denna gång fick fågeln flyga omkring i rummet den bodde i. Ganska snart efter "frisläppandet" så visade sig att fågeln flög huller om buller i rummet och till slut flög den rakt in i ett fisknät som satt på väggen. Den trasslade in sig så pass så att vingarna bröts. En fågel utan vingar funkar ju inte så den fick komma till himmelen fortast möjligt.
Ett tipps till alla fågelägare är att ge tydliga instruktioner om vad ni förväntar er om ni tillkallar fågelvakt. Det är uppenbarligen inte helt säkert att släppa ovana flyfän fria! För alla djurvänner (som jag dock själv är!) och som tycker denna historia är hemsk kan jag bara instämma men det sägs dock att man får skämta om allt möjligt numera och jag tycker historien är lite kul men också väldigt dråplig!
Inressant forskning! (not)
Norrmännen får också vänta i genomsnitt tre timmar men de står ut två minuter längre innan de blir irriterade på en försenad person. Danskarna klarar ytterligare en minut.
När jag först läste detta tänkte jag att det måste vara ett skämt. För det första undrar jag hur de fått fram resultaten. Har varje person sagt "exakt nu börjar känna mig aningen irriterad" medan någon har stått med tidtagarur bredvid? Eller har elekroder kopplats till hjärnan som påvisar när irritation uppstår? Hmm....
Jag funderar också på hur resultatet skulle sett ut om man valt ett annat ämne. Typ att bli irriterade över skrikande bebisar eller tjattrande sambos eller något annat. Då kanske svenskar skulle ligga två minuter före eller efter våra grannländer? Vart tog förövrigt Finland och Island vägen? De länderna nämndes inte. Finnarna kanske inte äger något tålamod allsmedan Islänningarna har ett sånt tålamod att de fortfarande sitter kvar med elektroder på huvudet medan undersökningsföretaget gått hem för två dagar sedan? Man vet aldrig!
Är det globalt genomsnittligt bra att ha tålamod i elva minuter? Antagligen inte eftersom det står att svenskar "bara" har tålamod i elva minuter men hur är det då jämfört med befolkningen i Indonesien eller Brasilien? Det vore intressant att få reda på!!
Jag funderar också vad sådan här forskning har för nytta? Är det för att vi ska lära oss få bättre tålamod? Kanske går det att arbeta fram en bra metod för det ändamålet. Kanske är det klockindustrin som ligger bakom undersökningen då de tycker att fler svenskar ska köpa en klocka (eller mer avancerad sådan) så att vi svenskar bättre passar tiden och antalet irritationsminuter reduceras därmed!
Nja, nästa uppdrag för undersökningföretaget borde vara att undersöka hur lång tid det tar för varje lands befolkning att bli irriterad över sådana här fullständigt meningslösa undersökningar.
Jag tycker att det vore mer intressant att undersöka andra saker som typ, funktionshinder eller inlärning. Det finns ju mängder av områden där forskning saknas men där resultaten kan påverka var insatserna sätts in i vårt land.
