fågelskräck
Min käre far har nog utvecklat en fågelskräck efter att ha varit fågelvakt till vänner när de åkt på semester. Det har inte slutat bra. Riktigt dåligt faktiskt. Så dåligt som det nu möjligtvis kan gå. Båda gångerna har fåglarna dött!
Ironsikt nog är det min fars stora empatiska förmåga som resulterat i dödsfallen. Den första gången druknade fågeln. När min pappa skulle ge fågeln mat och vatten så tänkte han att fågeln kanske ville flyga fritt. Det är väl alla fåglars dröm och så fick det bli. Den lilla pippin flög fritt i huset under en stund. När den bestämde sig för att sätta sig på ett glas fyllt av saft så missbedömde fågeln avståndet (taskig perception?) till glasets kant så han dök rakt mer i saften och druknade.
Den andra gången han var fågelvakt så var det till en annan familj, av förklarliga skäl. Även denna gång fick fågeln flyga omkring i rummet den bodde i. Ganska snart efter "frisläppandet" så visade sig att fågeln flög huller om buller i rummet och till slut flög den rakt in i ett fisknät som satt på väggen. Den trasslade in sig så pass så att vingarna bröts. En fågel utan vingar funkar ju inte så den fick komma till himmelen fortast möjligt.
Ett tipps till alla fågelägare är att ge tydliga instruktioner om vad ni förväntar er om ni tillkallar fågelvakt. Det är uppenbarligen inte helt säkert att släppa ovana flyfän fria! För alla djurvänner (som jag dock själv är!) och som tycker denna historia är hemsk kan jag bara instämma men det sägs dock att man får skämta om allt möjligt numera och jag tycker historien är lite kul men också väldigt dråplig!
