thomasnybom

Det är märkligt men härligt det som händer just nu! Genom samtal på jobbet med mina arbetskamrater om ganska vardagliga tingså "ploppar" det ena efter det andra tidigare bortglömda minnet upp. I går pratade vi om djur och då kom jag på följande:

När jag och min familj bodde i hus så hade vi ett gäng kaniner. Det började med att ena styvdottern tog med sig sin kanin som fick bo ute så ville flera av våra barn ha kaniner. Det blev till slut tre st och de  fick bli utekaniner.
Den sista av dom köpte jag av en  dåvarande arbetskamrat. Det var mycket bra för då kunde jag även få tipps och gå i en  "mini kaninskola".

Sanna, som min dotter heter skulle få sin kanin på julafton. Jag hade gömt kanin och bur en bit bort från huset och för övrigt fixat så att Sanna inte skulle se kaninen. När det var dags för henne att öppna ett paket så låg det ett rimm i julklappen som i stora drag gick ut på att hon detta år inte fick någon kanin i år. Hon skulle i stället få något annat som stod på en angiven plats (där kaninen stod). Hon gick ut till kaninen, blev chockad och började gråta av glädje.
Hon hade fått en albinokanin! Hon var så glad och när hon stod där och var som mest lycklig sade hon -" han ska heta tomten" eftersom jag fick honom på julaftonen och han är ju röd och vit. Så fick det bli kaninen kallades för tomten.

Namnet tomten tyckte jag var annorlunda, fyndigt och skoj men det fick sina konsekvenser. I "minikaninskolan" fick jag lära mig att jag skulle närma mig kaninen försiktigt och påkalla deras uppmärksamhet tidigt genom att ex ropa kaninens namn några gånger medan jag närmade mig den. Eftersom jag är relativt lättlärd följde jag detta råd. Varje morgon och varje kväll gick jag de tio meterna från huset til kaninburen och ropade tomten, tomteeeen, var är du tomten, heeeeeeej tomten! Det är klart att jag undrade lite hur mina grannar skulle eller snarare hade uppfattat mig när jag gick och ropade på tomten, undrade var han var och sedan även säger heeej till självaste tomtefar. Dessutom gör jag det flera gånger per dag och året runt, även mitt i sommaren. Jag blev dock aldrig inlagd!


Tomten har med sitt namn även sett till att ett annat missförstånd blev av. Min vän Mats och jag satt och åt frukost på vår gigantiska altan då jag säger -"titta, visst är han söt tomten"?  Mats blickar ut över tädgården och säger den -"ja den är jättefin tomten"!  Han visste inte att vår kanin hette tomten och trodde jag menade vår trädgård.. Det blev faktiskt än mer komiskt när jag funderade över vad han måtte ha tänkt om mig där jag sitter på altanen och berömmer min egen tomt! Inte för att det är särskilt vettigt och sitta och berömma kaninen men en viss skillnad är det ju dock.