thomasnybom

Jag och min kompis besökte London en gång för läääänge sedan. Väl där var vi lite kulturella och gick på museum, drack öl på pubar och sedan tänkte vi vara lite hippa och gå på ett megastort disko. Jag tror att det hette hypodrome eller nåt liknande och vi hade hört att det skulle vara ett av de största i världen. Hippt tänkte vi och vi gjorde allt för att hippa till oss såg gott det nu gick.

Vi kom fram, gick in och visst var det stort! I särklass det största diskot jag någonsin varit på. Det bestod av flera våningar men vi höll mest till på första våningen. Det bestod av ett jättestort ovalt rum där alla stod och dansade i mitten av rummet. Runtom det ovala rummet var väggarna täckta av speglar och för att komma till toaletterna fanns "små" utgångar lite här och där mellan spegelväggarna liksom.

När jag nu stod där mitt på dansgolvet och blev nödig tog jag sikte på en av utgångarna. Jag gick och gick tills jag tillslut var framme. Där mötte jag en kille i min egen ålder och vi höll precis att gå på varann när jag tvärbromsade, tog ett steg till vänster samtidigt som han gjorde samma sak (fast då till höger förstås)och när jag sedan ställde mig blick stilla så att han enkelt kunde passera mig gjorde han samma sak. Jag tog då ett steg till höger vilket han också gjorde och jag tyckte det var ytterst pisamt och räckte upp min högra hand och sade sorry med ett leende och mannen mitt emot mig log i exakt samma sekund.

Det var nu jag insåg vad som hände. Jag kände ju igen det där leendet. Det var mitt eget. Jag stod helt enkelt inte vid någon utgång utan vid spegeln och försökte passera min egen spegelbild, Jag tänkte att det nu var bäst att "täcka upp" för mitt eget vansinne och fortsatte därför att trippa åt vänster, åt höger och lyfta upp armen och fortsatte le. Allt för att alla som hade sett mig skulle tro att jag dansade tekno. Efter en stund dansade jag ryckigt och stegvis mot närmaste utgång tills jag till slut hittade den efterlängtade toan.