thomasnybom

Jag har sedan lång tid vetat att det finns de människor som gärna smäller en på käften så fort de får chansen. Om jag sänker garden (vilket är en boxningsställning, Anne) och berättar pinsamma händelser i livet så gör jag det för att jag lätt kan bjuda på det.
Alla har vi gjort bort oss men jag kanske har gjort det lite oftare än andra eller annars har jag bara bättre insikt om mig själv än de flesta (och är medveten om när jag gör bort mig!). Ett tredje alternativ kan vara att jag vill bjuda på alla dessa händelser. Jag tycker att det är bättre att dela med mig av mitt liv än att vara som tyst som en mus ända ner i graven.

När jag sänker garden så blottas ansiktet och jag märker då hur en del människor försöker slå mig på käften. Jag har aldrig förstått ditt behov av att behöva slå? Börja blogga om ditt eget liv i stället! Att tycka att vissa av mina inlägg är askul för att sedan kommentera varför jag gjort det jag gjort och att jag har två barn är helt obegripligt. Om jag hade 78 barn så fungerar jag ändå likadant och jag tänker fortsätta skriva om det!

Käftsmällar funkar inte på mig. Min coach har aldrig viftat med den vita flaggan för att visa att jag gett upp utan när jag åker på en käftsmäll så jag höjer garden en aning istället och fortätter boxas.

Att blogga är som att öppet kasta sig ut i boxningsringen utan att veta vem man ska boxas emot. Alla kan ju läsa vad jag skrivit  men de som skriver kommentarer får också räkna med att få ett svar. Den risken får man ta som kommentator. Istället för att betrakta andras liv där du får näring åt det ena eller andra hållet råder jag dig till att börja blogga själv eller följa någon annans blogg. Ett tipps då är att följa en blogg med någon som du är vän med eller som bjudit in dig till att tycka eller tänka.