inget vatten och två vitlök uppstoppade i näsan
Vattenledningarna utanför vårt hyreshusär uppenbarligen trasiga av någon anledning och vattenverket hade informerat oss om att vattnet under gårdagen skulle vara avstängt. Ok då, det kan jag stå ut med tänkte jag medan jag fyllde upp 10 liter vatten i diverse flaskor. Timmarna gick och inget vatten kom i kranarna. Kl 15.00 gick personalen hem och här i huset befann sig ca 50 kiss och bajsnödiga individer.
Jag blev inte så förvånad över att de inte lyckats få igång vattnet men att vattenverket vid denna situation slutar sitt arbete och inte jobbar över förvånar mig ytterst. Jag är dödligt nyfiken på hur de tänkt? De kan väl kissa och bajsa lite på toan även fast det inte går att spola x 20 lägenheter x typ två dagar. Det blir nog bra!? Eller kanske finns det någon annan raffinerad lösning som vi kanske borde känna till. Att i en sådan här situationer bör man alltid göra på detta viset? Undrar förresten om det händer nåt om eller när alla spolar samtidigt när vattnet fungerar? Ja ja problemet är väl relativt med tanke hur de har det i Gaza men det vore ju lättlöst genom att ställa ut en baja maja på gården!
Jag har haft en ihärdig huvudvärk de senaste två veckorna och när jag pratade med en arbetskamrat i går så sade hon att det lät som orsaken kunde vara bihåls inflammation och att det fanns ett bra tipps till att göra sig av med den. Hon hade själv provat en gammal beprövad huskur från förr i tiden En vitlök skulle stoppas in i respektive näsborre i ca 10 min. Resultatet blev att det kom en massa snor och dagen efter var det onda över. Jag provade metoden. Fixade två lagom stora vitkökar som jag placerade på rätt ställe, aningen nojig att jag skulle få ett MEGATICS och dra upp dom i hjärnan (och få ännu ondare). Jag klockade tiden via texttv samtidigt som jag tittade på nyheterna. Jag fick en sådan där märklig känsla att tänk om någon skulle se mig nu! Medan jag räknade ner tiden blev jag osäker på vad det var min arbetskamrat hade sagt. Skúlle jag andas med näsan eller munnen. Fan, jag kunde inte minnas hennes ord så jag tog varannat andetag med munnen och näsan. Tyvärr hjälpte det föga! Den elaka huvudvärken är kvar även idag och det blir till att åka till apoteket men jag tror i ärlighetens namn att det kan funka men då ska man kanske trycka upp vitlöken lite längre upp och inte vara så nojig som jag. Jag luktar i alla fall fint idag. Hela huvudet och mina två händer stinker vitlök men det är ju en ny upplevelse och nya upplevelser ska man vara rädd om!
Jag blev inte så förvånad över att de inte lyckats få igång vattnet men att vattenverket vid denna situation slutar sitt arbete och inte jobbar över förvånar mig ytterst. Jag är dödligt nyfiken på hur de tänkt? De kan väl kissa och bajsa lite på toan även fast det inte går att spola x 20 lägenheter x typ två dagar. Det blir nog bra!? Eller kanske finns det någon annan raffinerad lösning som vi kanske borde känna till. Att i en sådan här situationer bör man alltid göra på detta viset? Undrar förresten om det händer nåt om eller när alla spolar samtidigt när vattnet fungerar? Ja ja problemet är väl relativt med tanke hur de har det i Gaza men det vore ju lättlöst genom att ställa ut en baja maja på gården!
Jag har haft en ihärdig huvudvärk de senaste två veckorna och när jag pratade med en arbetskamrat i går så sade hon att det lät som orsaken kunde vara bihåls inflammation och att det fanns ett bra tipps till att göra sig av med den. Hon hade själv provat en gammal beprövad huskur från förr i tiden En vitlök skulle stoppas in i respektive näsborre i ca 10 min. Resultatet blev att det kom en massa snor och dagen efter var det onda över. Jag provade metoden. Fixade två lagom stora vitkökar som jag placerade på rätt ställe, aningen nojig att jag skulle få ett MEGATICS och dra upp dom i hjärnan (och få ännu ondare). Jag klockade tiden via texttv samtidigt som jag tittade på nyheterna. Jag fick en sådan där märklig känsla att tänk om någon skulle se mig nu! Medan jag räknade ner tiden blev jag osäker på vad det var min arbetskamrat hade sagt. Skúlle jag andas med näsan eller munnen. Fan, jag kunde inte minnas hennes ord så jag tog varannat andetag med munnen och näsan. Tyvärr hjälpte det föga! Den elaka huvudvärken är kvar även idag och det blir till att åka till apoteket men jag tror i ärlighetens namn att det kan funka men då ska man kanske trycka upp vitlöken lite längre upp och inte vara så nojig som jag. Jag luktar i alla fall fint idag. Hela huvudet och mina två händer stinker vitlök men det är ju en ny upplevelse och nya upplevelser ska man vara rädd om!
jobba, jobba, joooobba
Nu är man tillbaks igen på jobbet efter jul och nyårshelger. Jag har ju i och för sig jobbat lite de veckorna men det är ytterst lite det (två dagar i veckan) Det är så himla segt att komma igång efter längre ledigheter. Det är nog mest mentalt jobbigt (egentligen) då det känns ganska tungt att gå och jobba men jag får lika mycket eller litet uträttat, tror jag. Det är dock alltid lika intressant att ha ett arbete som jag har (boendestöd för personer med Aspergers syndrom och Adhd). Varje dag händer något intressant och så även idag.
Det är dock ganska tufft att alltid vara superkoncentrerad på det man gör, vilket är ett måste inom det här yrket. Det gör att jag är väldigt trött när jag kommer hem efter arbetet. Det är dock på sitt sätt en ynnest att få träffa alla dessa personer som jag gör i mitt arbete. Att få lära av dom gör att jag lär mig av livet och jag får en livskompetens i hur olika men också hur lika vi människor fungerar. Hur sårbara en del personer (speciellt personer med funktionsnedsättningar) är. Jag känner mig glad att ha det här arbetet. Även om det ibland tröttar ut mej mentalt så ger det mig så mycket erfarenhet och livskunskap.
Det som också är fanatastiskt är att jag har 7 st underbara arbetskamrater. Jag trivs så otroligt bra ihop med allihopa och alla är superkompetenta var för sig men också tillsammmans. Jag har aldrig arbetat i en bättre arbetsgrupp. Jag tror att det har att göra med att vi har någorlunda samma värdegrund. Vi behöver inte sitta och älta hur vi tänker på våra personalmöten utan vi har ungefär samma grundsyn och ödmjukhet inför varandras kompetens. Det gör en grupp det! Det känns befriande att få ha sådana kolleger. Ledsamt dock att en av mina arbetskamrater slutade vid nyår. Hon ville pröva sina vingar på ett annat ställe. Det gör hon nog kanske rätt i, alla behöver vi ju utvecklas men jag kommer sakna henne otroligt mycket både som kollega men också som person.
Nej nu ska jag inte filosofiera mer men jag kände att det var dags att skriva nåt igen. Nästa blogg har jag bestämt mig för redan nu att den ska handla om nåt kul :-) Rachi, rachi (godnatt på Romani) på er alla!
Det är dock ganska tufft att alltid vara superkoncentrerad på det man gör, vilket är ett måste inom det här yrket. Det gör att jag är väldigt trött när jag kommer hem efter arbetet. Det är dock på sitt sätt en ynnest att få träffa alla dessa personer som jag gör i mitt arbete. Att få lära av dom gör att jag lär mig av livet och jag får en livskompetens i hur olika men också hur lika vi människor fungerar. Hur sårbara en del personer (speciellt personer med funktionsnedsättningar) är. Jag känner mig glad att ha det här arbetet. Även om det ibland tröttar ut mej mentalt så ger det mig så mycket erfarenhet och livskunskap.
Det som också är fanatastiskt är att jag har 7 st underbara arbetskamrater. Jag trivs så otroligt bra ihop med allihopa och alla är superkompetenta var för sig men också tillsammmans. Jag har aldrig arbetat i en bättre arbetsgrupp. Jag tror att det har att göra med att vi har någorlunda samma värdegrund. Vi behöver inte sitta och älta hur vi tänker på våra personalmöten utan vi har ungefär samma grundsyn och ödmjukhet inför varandras kompetens. Det gör en grupp det! Det känns befriande att få ha sådana kolleger. Ledsamt dock att en av mina arbetskamrater slutade vid nyår. Hon ville pröva sina vingar på ett annat ställe. Det gör hon nog kanske rätt i, alla behöver vi ju utvecklas men jag kommer sakna henne otroligt mycket både som kollega men också som person.
Nej nu ska jag inte filosofiera mer men jag kände att det var dags att skriva nåt igen. Nästa blogg har jag bestämt mig för redan nu att den ska handla om nåt kul :-) Rachi, rachi (godnatt på Romani) på er alla!
Mellandagarna är vakum
Det är inte riktigt så illa som rubriken säger men jag tycker ändå att ledigheten mellan jul och nyår känns liknande ett vakum tillstånd. Jag går och drar och får inte särskilt mycket gjort, väntar på något sätt på att allt ska bli som vanligt igen. Det är med skräckblandad förtjusning som dessa dagar inväntas år efter år. I
dag ska jag dock göra något vettigt. Jag ska hälsa på hos min gode vän Magnus med familj. Det ska bli kul då jag är nyfiken på hur hans jul har varit. Sedan ska jag kolla på Prisonbreak, en serie som jag fullständigt har missat men som min sambo upplyste mig om igår. Började se ett avsnitt men somnade ,som oftast när klockan är 22.00 slagen. Gör ett nytt försök idag timmen tidigare. Serien verkar kanon! I morgon ska jag jobba en strödag. Det ska bli lite kul faktiskt när jag varit ledig så pass mycket runt jul! Nyår firar vi som brukligt hos min (eller snarare vår) vän Magnus (med familj). Vi har alltid trevligt och har liknande nyårs behov.
dag ska jag dock göra något vettigt. Jag ska hälsa på hos min gode vän Magnus med familj. Det ska bli kul då jag är nyfiken på hur hans jul har varit. Sedan ska jag kolla på Prisonbreak, en serie som jag fullständigt har missat men som min sambo upplyste mig om igår. Började se ett avsnitt men somnade ,som oftast när klockan är 22.00 slagen. Gör ett nytt försök idag timmen tidigare. Serien verkar kanon! I morgon ska jag jobba en strödag. Det ska bli lite kul faktiskt när jag varit ledig så pass mycket runt jul! Nyår firar vi som brukligt hos min (eller snarare vår) vän Magnus (med familj). Vi har alltid trevligt och har liknande nyårs behov.
irriterande!
Hejsan! Jag hade precis suttit här och beskrivit hela min jul ( 1 timmes arbete) och allt försvann dessvärre på något sätt så jag orkar inte göra om samma sak igen,
Jag, cecilia och vårt gemensamma barn Alice tillsamamns med Erik och Hanna (som är Cecilias barn sedan tidigare), Sanna och Sara som är mina, (hängde ni med? nej jag förstod nästan det) firade jul, här hemma i år. När alla var mätta i magen så vi började nästan omedelbart att dela ut klapparna! Hanna (20) fick sitt smink och hörlurar, Erik (18) sin deo och Koshörlurar, Sara (17) sin digitalkamera, Sanna (15) sin önskan (du vet själv vad det var!), och Alice (10) sin Nintendo Ds.
Jag som normalt sett inte brukar bry mig alltför mycket om matriella ting kände en viss tillfredsställelse av att få både en skrivare/scanner och en dvd brännare. Jag försöker ju bli en hurtig 41 åring som vill göra det senaste! Jag har hittills alltid legat minst 5-7 åt för sent tiden och den trenden ska brytas, tänker jag! Dessutom så finns det ju så otrolga utvecklingsmöjligheter med dagens teknik som gör det billigare och roligare för oss 40 åringar ju, så varför inte! Hoppas nu att detta gav en liten inblick i vårt firande när resten försvann, god damn it!
Jag, cecilia och vårt gemensamma barn Alice tillsamamns med Erik och Hanna (som är Cecilias barn sedan tidigare), Sanna och Sara som är mina, (hängde ni med? nej jag förstod nästan det) firade jul, här hemma i år. När alla var mätta i magen så vi började nästan omedelbart att dela ut klapparna! Hanna (20) fick sitt smink och hörlurar, Erik (18) sin deo och Koshörlurar, Sara (17) sin digitalkamera, Sanna (15) sin önskan (du vet själv vad det var!), och Alice (10) sin Nintendo Ds.
Jag som normalt sett inte brukar bry mig alltför mycket om matriella ting kände en viss tillfredsställelse av att få både en skrivare/scanner och en dvd brännare. Jag försöker ju bli en hurtig 41 åring som vill göra det senaste! Jag har hittills alltid legat minst 5-7 åt för sent tiden och den trenden ska brytas, tänker jag! Dessutom så finns det ju så otrolga utvecklingsmöjligheter med dagens teknik som gör det billigare och roligare för oss 40 åringar ju, så varför inte! Hoppas nu att detta gav en liten inblick i vårt firande när resten försvann, god damn it!
tomt här hemma
Hej alla läsare! Idag känns det tomt här hemma. Normalt sett är vi två vuxna och fem barn/ungdomar här men eftersom en av ungdomarna flög ut igår så känns det annorlunda idag. Denna person ska prova sina vingar på annat håll och det gör personen helt rätt i men personen saknas oss, speciellt igår då det kändes väldigt tomt. En mer ödmjuk och nyfiken människa får man leta efter. Många smarta val har gjorts av denna individ det senaste året. Jag tror att det smartaste valet gjordes i och med kärleksförklaringen för lite mer än ett år sedan. Man är ju som mest mottaglig för förändring när man är kär och då ska man nog passa på! Det var då den största förändringen skedde men sedan har denna underbara person bara fortsatt!
Det jag försöker förmedla är den stolthet jag känner inför den här personen. Att jag och min familj fått vara med och skapa ett bättre liv för någon annan som sedan utvecklas till att bli ännu bättre! Helt fantastiskt! Nu är det godnatt för min del men ni som läser behöver inte vänta alltför länge för snart kommer jag med någon liten tanke om nåt! Om vad vet ingen, inte ens jag själv. Jag har ingen strategi utan alla tankar är lika välkomna i min demokratiska hjärna!
Det jag försöker förmedla är den stolthet jag känner inför den här personen. Att jag och min familj fått vara med och skapa ett bättre liv för någon annan som sedan utvecklas till att bli ännu bättre! Helt fantastiskt! Nu är det godnatt för min del men ni som läser behöver inte vänta alltför länge för snart kommer jag med någon liten tanke om nåt! Om vad vet ingen, inte ens jag själv. Jag har ingen strategi utan alla tankar är lika välkomna i min demokratiska hjärna!
fredagens funderingar
Hej å hå nu verkar det som att jag äntligen har kommit igång med det jag själv förväntade av mig nämligen att hitta något att blogga om. Jag har idag upptäckt flera saker som kommer beskrivas i den här bloggen. Hos mig själv har jag upptäckt att jag under vissa veckor inte har inspiration eller kreativitet nog att skriva om något alls medan det sedan under en dag kan komma mängder av tankar som jag känner är värda att skriva om, (när inspirationen finns!)
Det har öppnats en ny matbutik i mitt närområde, Netto. Jag iaktog mig själv leende varje gång jag passerade den oöppnade butiken. Jag gillar förändringar av det slaget. Alltså att det händer nåt nytt, nyskapande och som får mitt matkonto reducerat. Jag har ju gått och handlat hos Ica som också ligger i närheten och de har exeptionellt trevlig personal som jag värdesätter högt, skapligt utbud men priserna är väl inte de bästa. Affären har dock fungerat bra som närbutik och vi handlar där relativt ofta.
När Netto öppnade ca 100 m därifrån har jag funderat mycket på hur jag ska förhålla mig till min egen moral och jag har funderat över om den ens är viktig i det här sammanhanget. Jag värdesätter tillgänglighet, pris, service och bemötande väldigt högt och Ica står för tre av de tre av faktorerna (nr 1,3 och4). När jag provade Netto för sakens skull (ja ja jag är också jävligt nyfiken på butiken!) så uppfyller de kravet på de två förstnämnda. Det är då jag får problem. Ska priset vara avgörande för mitt beslut för var jag ska handla!? Jag önskar att svaret vore nej men det betyder väldigt mycket för personer som jag. Med andra ord jag som har X antal matglada barn och ingen superlön och det avgör kanske valet av butik många gånger!? Nu tänker jag ändå handla på Ica för att jag tycker de är värda att överleva och därför blev jag extra glad när jag hade behov av att köpa läsk idag och funderade om det fanns någon smidig affär att "slinka in på" och faktiskt var Ica det givna valet och så fick det bli! Härligt tänkte jag eftersom de behoven ständigt återkommer och då kommer jag naturligt välja Ica som butik.
En annan sak som jag funderat lite extra över idag eller egentligen under hela veckan är tv program. När jag har pratat med vänner och arbetskamrater så har jag hört mig själv säga eller egentligen kanske mer erkänna att jag gillar att kolla på Idol och Bonde söker fru. När jag säger det ser jag en del himmlande blickar och utstäckta smilband. Jag hör själv hur illa det låter, Jag menar det är ju inte de tyngsta programmen i tablån som Nybom väljer att se! Jag har analyserat mig själv om varför jag just mår så jävla bra av att bl a se dessa underhållnings program. Dessvärre har jag inget bättre svar än att de bara är bra! De är inte tunga och innehållsrika men de förgyller ändå min tillvaro och då måste de ändå vara bra (för mig!?) Som tur är kan jag ändå skapa viss tyngd i mina argument då jag vet att indianerna förespråkar balans i tillvaron. De anser att det inte allt för klokt att läsa allt för djupa eller lätta litteraturer, utan en viss balans mellan tyngre och lättare litteratur är nyttigt. T ex att man läser Kafka och kompenserar det med att läsa serietidningar eller tvärtom :) Tack gode gud för indianderna, jag tycker ju nämligen också om lite tyngre saker än Bonde söker fru, t ex alla dokumenterär och djupare program om historia eller annat vad det än må vara!? Det gör att jag åtminstone kan stötta mig kring indianernas filosofi och det är inte fy skam (de är oerhört kloka!). Det känns på ett sätt som jag är räddad av gonggongen men på ett annat sätt att jag förstår mig på mig själv och även indianerna bättre än någonsin! Åh shit nu måste jag springa iväg till Idolfinalen, ok jag läser Kafka senare, inte :) men det blir nog en dokumentaär snarast möjligt!
Det har öppnats en ny matbutik i mitt närområde, Netto. Jag iaktog mig själv leende varje gång jag passerade den oöppnade butiken. Jag gillar förändringar av det slaget. Alltså att det händer nåt nytt, nyskapande och som får mitt matkonto reducerat. Jag har ju gått och handlat hos Ica som också ligger i närheten och de har exeptionellt trevlig personal som jag värdesätter högt, skapligt utbud men priserna är väl inte de bästa. Affären har dock fungerat bra som närbutik och vi handlar där relativt ofta.
När Netto öppnade ca 100 m därifrån har jag funderat mycket på hur jag ska förhålla mig till min egen moral och jag har funderat över om den ens är viktig i det här sammanhanget. Jag värdesätter tillgänglighet, pris, service och bemötande väldigt högt och Ica står för tre av de tre av faktorerna (nr 1,3 och4). När jag provade Netto för sakens skull (ja ja jag är också jävligt nyfiken på butiken!) så uppfyller de kravet på de två förstnämnda. Det är då jag får problem. Ska priset vara avgörande för mitt beslut för var jag ska handla!? Jag önskar att svaret vore nej men det betyder väldigt mycket för personer som jag. Med andra ord jag som har X antal matglada barn och ingen superlön och det avgör kanske valet av butik många gånger!? Nu tänker jag ändå handla på Ica för att jag tycker de är värda att överleva och därför blev jag extra glad när jag hade behov av att köpa läsk idag och funderade om det fanns någon smidig affär att "slinka in på" och faktiskt var Ica det givna valet och så fick det bli! Härligt tänkte jag eftersom de behoven ständigt återkommer och då kommer jag naturligt välja Ica som butik.
En annan sak som jag funderat lite extra över idag eller egentligen under hela veckan är tv program. När jag har pratat med vänner och arbetskamrater så har jag hört mig själv säga eller egentligen kanske mer erkänna att jag gillar att kolla på Idol och Bonde söker fru. När jag säger det ser jag en del himmlande blickar och utstäckta smilband. Jag hör själv hur illa det låter, Jag menar det är ju inte de tyngsta programmen i tablån som Nybom väljer att se! Jag har analyserat mig själv om varför jag just mår så jävla bra av att bl a se dessa underhållnings program. Dessvärre har jag inget bättre svar än att de bara är bra! De är inte tunga och innehållsrika men de förgyller ändå min tillvaro och då måste de ändå vara bra (för mig!?) Som tur är kan jag ändå skapa viss tyngd i mina argument då jag vet att indianerna förespråkar balans i tillvaron. De anser att det inte allt för klokt att läsa allt för djupa eller lätta litteraturer, utan en viss balans mellan tyngre och lättare litteratur är nyttigt. T ex att man läser Kafka och kompenserar det med att läsa serietidningar eller tvärtom :) Tack gode gud för indianderna, jag tycker ju nämligen också om lite tyngre saker än Bonde söker fru, t ex alla dokumenterär och djupare program om historia eller annat vad det än må vara!? Det gör att jag åtminstone kan stötta mig kring indianernas filosofi och det är inte fy skam (de är oerhört kloka!). Det känns på ett sätt som jag är räddad av gonggongen men på ett annat sätt att jag förstår mig på mig själv och även indianerna bättre än någonsin! Åh shit nu måste jag springa iväg till Idolfinalen, ok jag läser Kafka senare, inte :) men det blir nog en dokumentaär snarast möjligt!
tv program
Min dotter sa till mig härom kvällen att jag var tvungen att titta på ett tv program. Det skulle handla om en ung tjej som hela livet hade blivit misshandlad av sin pappa och nu skulle hon utvisas av immigrationsverket tillsammans med sin pappa och övriga familjen. Tjejen som var av kroatiskt ursprung var 16 år, född i Sverige och kunde inte ett ord kroatiska. Hon var kroatisk medborgare utan att själv veta om det. Hon bodde på ett skyddat boende i Sverige.
Debatten kom att "stå mellan" två socialarbetare i tjejens hemkommun och en enhetschef från immigrationsverket. Socialarbetarna hänvisade till det omänskliga i att skicka iväg tjejen överhuvudtaget eftersom hon inte kunde språket och hade bott i Sverige så pass länge. Hennes säkerhet borde också starkt i frågasättas eftersom hon dessutom skulle skickas tillbaka tillsammans med sin far som alltså suttit inne för misshandel på sin dotter. De påtalade det omänsklga bla enligt Fn:s barnkonvention. Enhetschefen från immigrationsverket hanvisade till den utredning som gjorts att enligt paragraf ditt och datt så skulle hon kunna skyddas lika bra i Kroatien och att hon faktiskt är kroatisk medborgare.
Jag funderar själv på om det var förståndigt av mig att titta på programmet. Jag blir nämnligen mindre klok av att göra det. Jag blir bara förbannad och frustrerad över att iakta hur omänskligheten uppenbarligen visar sitt ansikte. Det finns inget rimligt i att skicka tilbaka en ung tjej till sitt sk hemland bara för att hon är medborgare i landet. Detta är ju inget hon själv som underårig själv bestämt över. Det är ju föräldrar som styr över vilket medborgarskap barnet ska ha. Tjejen kan ju inte ens förklara sina behov på det språk som krävs i det för henne nya landet. Dessutom har hon en galen pappa som redan har gjort henne illa hela livet, blivit dömd och honom ska hon tvingas vara med eller gömma sig ifrån på bortaplan.
Ibland kan jag förstå att paragrafer behövs för att upprätthålla en viss ordning, även gällande utvisningsärenden men i det här fallet (tillsammans med förvånadsvärt många andra) är det skrattretande obehagligt och vanvettigt att svenska myndigheter hänvisar till paragrafer mer än till medmänsklighet, det sunda förnuftet. Det är helt enkelt inte klokt att skicka iväg tjejen. Skicka iväg pappan borde Sverige göra för att visa vad som är rätt och fel i vårt land. Då skulle dottern kanske slippa bo på skyddat boende här i Sverige. Hon skulle då få en möjlighet att skapa ett liv här i Sverige. Leva under någorlunda trygga former, i ett familjehem som hon själv önskade få bo i. Tyvärr så blir det helt tvärtom. Hon skickas till ett helt nytt land, kan inte språket med en galen pappa som redan visat sig vara farlig. De svenska myndighterna visade sin icke empatiska förmåga genom sitt sätt att resonera. De hävdade att de Kroatiska myndigheterna kunde skydda dottern lika bra som i Sverige! Ok, det låter ju bra att hon kan skyddas rent fysiskt även om jag verkligen undrar om det är sant!? Jag tycker dock att det handlar lika mycket om ett psykiskt lidande. Att bli utvisad handlar många gånger lika mycket om det. Att leva med osäkerheten inför framtiden kan vara nog så svårt och i det här fallet helt galet! Om svenska myndigheter inte omvärderar sitt beslut har de enligt mig bidragit till en slags psykisk misshandel! Helt galet och oförsvaligt men så går det med paragrafer och icke empatiska handläggare. Pinsamt!
Jag blir också en smula orolig över vad min femtonåriga dotter ska tänka när hon ser programmet. Jag vill att hon ska växa upp med sunda värderingar, stor empati och kloka tankar. Allt det som svenska myndigheter INTE visade genom detta beslut. Hon tyckte gudskelov att utvisningen var vansinnig men om utvisningar av det här slaget det blir vardagsmat för henne är jag rädd att hennes (och många andra ungdomars) värderingar ändras på sikt. Det är en fara för det här landet sk solidariska tänkande och kanske även på sikt för våra demokratiska rättigheter. Min dotter ska också gå till valurnorna en vacker dag och då kommer en sådan här fråga tillsammans med en hel del andra vara avgörande för det val hon gör. Om myndigheter inte är till för att skydda utan istället utsätter barn/ungdomar och vuxna för uppenbara faror så tvivlar jag på att min dotter kommer känna tilltro till den svenska staten. Jag hoppas då att hon tillsammans med andra behåller sitt sunda förnuft och värderingar som bygger på medmänsklighet och solidaritet och försöker påverka det som påverkas kan.
Debatten kom att "stå mellan" två socialarbetare i tjejens hemkommun och en enhetschef från immigrationsverket. Socialarbetarna hänvisade till det omänskliga i att skicka iväg tjejen överhuvudtaget eftersom hon inte kunde språket och hade bott i Sverige så pass länge. Hennes säkerhet borde också starkt i frågasättas eftersom hon dessutom skulle skickas tillbaka tillsammans med sin far som alltså suttit inne för misshandel på sin dotter. De påtalade det omänsklga bla enligt Fn:s barnkonvention. Enhetschefen från immigrationsverket hanvisade till den utredning som gjorts att enligt paragraf ditt och datt så skulle hon kunna skyddas lika bra i Kroatien och att hon faktiskt är kroatisk medborgare.
Jag funderar själv på om det var förståndigt av mig att titta på programmet. Jag blir nämnligen mindre klok av att göra det. Jag blir bara förbannad och frustrerad över att iakta hur omänskligheten uppenbarligen visar sitt ansikte. Det finns inget rimligt i att skicka tilbaka en ung tjej till sitt sk hemland bara för att hon är medborgare i landet. Detta är ju inget hon själv som underårig själv bestämt över. Det är ju föräldrar som styr över vilket medborgarskap barnet ska ha. Tjejen kan ju inte ens förklara sina behov på det språk som krävs i det för henne nya landet. Dessutom har hon en galen pappa som redan har gjort henne illa hela livet, blivit dömd och honom ska hon tvingas vara med eller gömma sig ifrån på bortaplan.
Ibland kan jag förstå att paragrafer behövs för att upprätthålla en viss ordning, även gällande utvisningsärenden men i det här fallet (tillsammans med förvånadsvärt många andra) är det skrattretande obehagligt och vanvettigt att svenska myndigheter hänvisar till paragrafer mer än till medmänsklighet, det sunda förnuftet. Det är helt enkelt inte klokt att skicka iväg tjejen. Skicka iväg pappan borde Sverige göra för att visa vad som är rätt och fel i vårt land. Då skulle dottern kanske slippa bo på skyddat boende här i Sverige. Hon skulle då få en möjlighet att skapa ett liv här i Sverige. Leva under någorlunda trygga former, i ett familjehem som hon själv önskade få bo i. Tyvärr så blir det helt tvärtom. Hon skickas till ett helt nytt land, kan inte språket med en galen pappa som redan visat sig vara farlig. De svenska myndighterna visade sin icke empatiska förmåga genom sitt sätt att resonera. De hävdade att de Kroatiska myndigheterna kunde skydda dottern lika bra som i Sverige! Ok, det låter ju bra att hon kan skyddas rent fysiskt även om jag verkligen undrar om det är sant!? Jag tycker dock att det handlar lika mycket om ett psykiskt lidande. Att bli utvisad handlar många gånger lika mycket om det. Att leva med osäkerheten inför framtiden kan vara nog så svårt och i det här fallet helt galet! Om svenska myndigheter inte omvärderar sitt beslut har de enligt mig bidragit till en slags psykisk misshandel! Helt galet och oförsvaligt men så går det med paragrafer och icke empatiska handläggare. Pinsamt!
Jag blir också en smula orolig över vad min femtonåriga dotter ska tänka när hon ser programmet. Jag vill att hon ska växa upp med sunda värderingar, stor empati och kloka tankar. Allt det som svenska myndigheter INTE visade genom detta beslut. Hon tyckte gudskelov att utvisningen var vansinnig men om utvisningar av det här slaget det blir vardagsmat för henne är jag rädd att hennes (och många andra ungdomars) värderingar ändras på sikt. Det är en fara för det här landet sk solidariska tänkande och kanske även på sikt för våra demokratiska rättigheter. Min dotter ska också gå till valurnorna en vacker dag och då kommer en sådan här fråga tillsammans med en hel del andra vara avgörande för det val hon gör. Om myndigheter inte är till för att skydda utan istället utsätter barn/ungdomar och vuxna för uppenbara faror så tvivlar jag på att min dotter kommer känna tilltro till den svenska staten. Jag hoppas då att hon tillsammans med andra behåller sitt sunda förnuft och värderingar som bygger på medmänsklighet och solidaritet och försöker påverka det som påverkas kan.
bloggens tillkomst
Det var min käre arbetskamrat Emily som tyckte att jag var tvungen att börja blogga. Fair enough tänkte jag men vad tusan ska jag skriva om då. Det vet ingen, inte jag själv heller just nu men en sak vet jag att det kommer att ordna sig. Jag kan väl alltid skriva om katten hemma, familjen eller om mina arbetskamrater eller nåt i den stilen.
Vem kommer att läsa bloggen då? Inte vet jag men min käre arbetskamrat kommer nog göra det. Det här med bloggandet tycker jag ska bli spännande och kul och för mig något helt nyskapande. Det gäller ju att hänga med i utvecklingen men samtidigt göra något vettigt av bloggen, tänker jag.
Det återstår nu bara för mig att tacka min yngre arbetskamrat att hon manade på mig till att följa med i utvecklingen i datorernas värld!
Vem kommer att läsa bloggen då? Inte vet jag men min käre arbetskamrat kommer nog göra det. Det här med bloggandet tycker jag ska bli spännande och kul och för mig något helt nyskapande. Det gäller ju att hänga med i utvecklingen men samtidigt göra något vettigt av bloggen, tänker jag.
Det återstår nu bara för mig att tacka min yngre arbetskamrat att hon manade på mig till att följa med i utvecklingen i datorernas värld!
